Jag gör om...

(null)

... och gör rätt...
2019.

Nytt år.
Nya utmaningar. Vilken klyschig mening det blev. Men det ligger lite i det ändå. I alla fall för mig. Det handlar bara om ett nytt datum, något vi kallar för ett nytt år, men medför så mycket mer. I alla fall hos mig.

Tankar och sortering av känslor för året som gått, tankar, idéer och kanske små löften till sig själv inför året som väntar. 

Om 2017 var mitt Pippi Långstrump-år blev 2018 på många vis ett prövningarnas år. Ett år där jag till slut landade i vad som är viktigast, vad som får mig och mina nära att må som bäst. Det blev också ett år då jag erkände för mig själv vem jag egentligen är och vad jag egentligen vill med mitt liv. Ett år då jag bestämde mig för att hoppa av, bestämde mig för att sluta göra det som förväntas av mig. Jag bestämde mig helt enkelt för att se mig själv och för att tycka att det ör okej att inte ha samma strävan som många andra har.

Jag har en annan strävan och tänker att 2019 blir året då jag försöker förverkliga mina mål. I min strävan ingår också att inte fästa så mycket vikt vid vad andra tycker om mina val. 
Folk tycker så mycket.

Jag tänker att det nog är bra om jag lär mig andas igen. Och lär mig att göra ingenting, och då helst utan hjärtklappning. Jag är verkligen dålig på just det, att göra ingenting. Oron tar för mycket plats i mitt liv. Jag har som målsättning att oroa mig mindre 2019, och genom det finna något slags "inombordslugn" jag har förstått att man faktiskt kan uppleva. 

Inre lugn... helt ärligt har jag nog aldrig någonsin under alla mina levnadsår uppnått det. Inte ens som liten. Oron har haft ett för stort grepp om mig helt enkelt. 

Är 2019 kanske lugnets,sanningens och hoppets år? Jo, jag minsann det.



Jag gör helt enkelt om och gör rätt....

❤️


... jag ska försöka vara sann mot mig själv...




Julen kom...

(null)

... även till vårt hus...
Liksom tomten.

För någon i familjen är dagen en evighetslång väntan på den rödklädde mannen, för andra av oss en dag som skapar extra mycket eftertanke om hur vi lever och vad vi tillsammans kan göra för att alla i världen ska få leva bättre.

Känslan som lever starkast i mig kan vara känslan av rikedom. Och tacksamhet.

Jag är rik på kärlek från min familj, från släkt och från vänner. Inte alla har det så. Även i vårt avlånga välfärdsland finns många ofrivilligt ensamma. I stora delar av övriga världen är det katastrof. 
Orättvist. Ledsamt.



Julen kom och gick....

❤️


...  med kärlek, eftertanke och hopp  om en finare, bättre värld...

Det där himla i-ordet...

(null)

... gör mig galen...
Helt galen.

Men däremellan är hon ju så ljuvlig.
Så snäll. Så klok. Så bäst.

I-ordet, det förbjudna, dyker inte upp riktigt lika ofta längre. Det är bra. Man ska se det stora i det lilla etc etc. Men ändå. Så provocerande. Så otroligt provocerande.

Vi spelar spel. Frågejakten.
Ett favvospel för stora och små. 
Så kommer stunden då jag inte riktigt hör ett av orden hon läser. Ett svårt ord ska tilläggas. Med andra ord var min vädjan om att läsa ordet en gång till inte särskilt obefogad. Tyckte jag. Hon tyckte annorlunda och spottade ut i-ordet varvid jag ifrågasatte varför jag ens spelade spel med just henne och just där och just då. Jag gav ett "löfte" om att hör jag i-ordet en enda gång till får hon vara snäll och tillbringa resten av kvällen på sitt eget rum där det är okej att säga precis vad som helst. Där bestämmer hon och bara hon. 
Hon höll inte med.

Vi fortsatte spela, jag aningen avmätt. Jag erkänner. Men jag är less på att bli kallad detta i vårt hem förbjudna ord. Hon känner av stämningar, vårt lilla hjärta, och så klart även denna gång. Efter ganska många minuters krystat spelande startade hon en dialog.


- Förlåt mig mamma, för att ja’ sade i-ordet. Nu talade Gud till mig och han sade till mig att han blir så förbannad på mig när ja’ sade i-ordet. Han blir så förbannad så att om ja’ inte skärper mig får ja’ inga julklappar...


Mitt mammahjärta gick lite i kras och fast jag inte tror på Gud så vet jag ju så mycket som att just Gud inte är särskilt förbannad på folk. Inte ens om man säger det förbjudna i-ordet.


- Men nej gumman, Gud är inte förbannad på dig. Han blir liksom inte arg. Han förlåter allt.


- Jaha!!! Inte ens om man säger i-ordet?


- Nej, inte ens då. 


- Så ja’ kan säga det då?


- NEJ! 
För jag blir ledsen om du säger så.


- Jaha...
Men inte Gud allafall?


- Nej, inte Gud.


- Okej, då vet jag.



Lilla, ljuvliga, kloka Hedvig...

❤️


... tror det blev 1-0 till dig igen...