Vi tar...

(null)

... helg nu...
Puh.

Första veckans jobb efter semestern är avklarad. Med kafferep, förkylning och allt.


- Kan du ta fram lite gott mamma...?


Så frågar hon.
När eftermiddagen börjar bli sen.
Jag slår igen min dator efter dagens arbete hemifrån och svarar att Visst kan jag det och Vad vill du ha för gott en fredag som denna?


- Tja... ja’ tar gärna salta pinnar, vindruvor, någon god sssccchhhinka kanske? Och chips gärna tack, om ja’ får? Saaauuueeerkräm då. Snälla? Å’ något att dricka. Du får bestämma mamma. Du är så snäll...


I tron att jag faktiskt fick bestämma fixade jag glatt och kärleksfullt hennes egen tapasbricka, precis så som hon önskade den.  Vid närmare eftertanke och så här i efterhand känns det inte alls som att det var jag som bestämde ändå.  Eller? Nej. Jag gjorde nog bara som hon sade. Som hon bestämde.


Hon bestämde....

❤️


... igen...

Sommaren...

(null)

... är slut...
Eller nej.

Semestern är slut. Så är det.
Och när semestern är slut känns det oundvikligen som om sommaren är slut och hösten tar vid. I sinnet åtminstone.

Vilken sommar!
Många, långa, lata dagar. Ljumma kvällar. Morgondopp och kvällsdopp. Däremellan oräkneliga övriga salta dopp.
Hösten lär inte toppa sommaren men kanske har sommaren gett energi för att ta sig an hösten på bästa möjliga vis. Kanske finns energi att förverkliga en och annan av sommarens tankar och idéer? Vi får se.

Måndagens rivstart med jobb och fritids. För egen del inleddes veckan med två dagars kick-off (eller kafferep som Hedvig uttryckte det då hon inte mindes ordet). Även ett kafferep ger upphov till funderingar. Dessa funderingar. Grubblerier. Ältande. Önskar att jag bara hade en bråkdel av dem alla som snurrar och surrar i mitt huvud. Kanske kommer något gott av dem ändå?
Om man tänker efter.

Hedvig är lycklig över att vara tillbaka. Ordningen är återställd och rutinerna tar form. Tryggt. Jag tror hennes älskar-att-vara-hemma-känsla och behovet av struktur ligger i generna. Pappan och jag är likadana. Även om vi alla också älskar att resa så landar vi att hemma är så bra. Trygghetsknarkande i stort som smått. Kanske är det ändå bara lilla H som är lycklig över att vardagen är här igen. Lycklig - i det avseendet - är nog inte rätt ord för varken pappan eller mig. 



Avundas henne en aning...

❤️


... en av mina största förebilder...

Vi är...


(null)

... på tjejresa...
Lilla H och jag.

Hastigt och lustigt.
Oplanerat och inte alls likt mig.
Sista-minuten-resa kallas det visst.

Pappan som är hemma och vars semester är slut. Imorgon väntar väckarklocka, jobb och allvar för honom. Inte för oss dock. Jo, imorgon väntar väckarklocka förvisso, men för ett yogapass.


 - Yoga mamma, det är sån’t som man för när man är på tjejresa. Det förstår du väl...?


Visst förstår jag.
Inte någon gång i livet har jag sett fram emot yoga då vi hittills inte klickat något vidare, men nu så. Denna veckan tror jag kan vara grejen för mig och yogan att hitta varandra. Med lilla H:s hjälp kan det kanske gå.

Vad gör vi mer på vår tjejresa?
Tja, vi solar och badar. Äter god mat och glass. Dricker exakt hur mycket apelsinjuice vi vill och går på restaurang varje kväll. Och vill "någon"  får denne äta bara pommes frites och ketchup till lunch - helt utan att mamman knorrar över det flottiga, onyttiga och den enorma mängden socker i ketchupen. 

När vi går på restaurang klär hon sig fin och svärtar sina mycket långa och sedan födseln kolsvarta fransar med mascara. Min vackra lilla stora ungdom. På restaurangen läser hon menyn som om hon aldrig gjort annat och hon beställer mat och dryck på blandad svenska-engelska-spanska. Oftast får det vägen. Tidigare idag blev en servitör osäker på om hon önskade apelsin- eller äpplejuice så han serverade båda. Sann lycka kan ligga i det.

En film tillsammans varje kväll har jag lovat. För tillsammans är grejen den här veckan. Igår Nils Karlsson Pyssling. Idag Toy Story. Igår fick jag skäll för att jag inte kunde hålla ögonen öppna och jag har lovat bättring idag.
Tur för mig att jag sett Pysslingen fyrahundratrettipsju gånger så att jag snabbt var med i handlingen igen vid varje ilsken knuff. 


Vi har det bra med andra ord...

❤️


... även om jag saknar mina andra hjärtan...





Svarta långa vackra fransar...