Tretton år...

 
... och hon är på "gården"...
Stort.
 
Extra stort just nu då vi anar en plötslig osäkerhet att göra och prova nytt. Kanske inbillar vi oss, kanske inte. Det är nackdelen med hela tiden vara observant, att man kan inbilla sig saker i sin otroliga rädsla att missa något då förmågan att förmedla det man känner inte alltid är helt självklar. Osäkerheten känner vi inte igen, men så ändrar man sig under livets gång - det gör vi alla.
 
Kanske har det med de känsliga tonåren att göra?
Kanske har det med ingenting alls att göra?
Jag vet inte. Men jag anar ett motstånd. 
 
Så ringer finfina bästis Emil.
 
 
Henke å' jag är på väg nu, vill du följa med?
 
 
Det vill hon gärna!
Hon avslutar leken med kompis Tuva, säger att hon ska till gården och att Tuva gärna får följa med när hon också har fyllt tretton år. Det vill Tuva.
 
Hedvig hämtar sin mobil, får 20 kronor och undrar vad hon ska med dem till. Jag säger att hon får handla i caféet, att Emil och Henke får visa henne hur de brukar göra. Hon tycker det är konstigt att man kan få köpa fika på en onsdag.
 
 
- De' var konsti't å' lite busi't mamma!
Men trevli't tycker ja'...
 
 
Storebror med flickvän körde till "gården".
Jag känner mig tårögd och fånigt lycklig.
 
 
 
Malligt...
 
❤️
 
 
Så mycket roligt med att vara tretton år...
1 Anki%20Sandinge:

skriven

Men åh vilken lycka <3

Svar: <3
Jessica

2 Anonym:

skriven

Vad duktig du är som låter henne få vara på gården

Svar: Hur menar du med duktig? Tänker nog mer som att det hon vill göra ska hon också få göra :)
Jessica

3 Anonym:

skriven

Många föräldrar till barn med särskilda behov låter inte sina barn få utvecklas utan att det är personal med alt förälder

Blir så glad att höra att vissa jobbar för sitt barne och ser barnet som en egen individ

Svar: Jag tror, om jag ser mig omkring bland mina vänner och bekanta, att de flesta idag låter sina barn utvecklas till sin fulla potential. Utan att veta inbillar jag mig att det du beskriver kanske hör till en förgången tid. Men visst, som förälder till ett barn/en ungdom som inte har tillgång till de verktyg de flesta andra har blir man lite överbeskyddande. Av kärlek enbart, av kärlek och av vilja att allt ska gå väl så att ingen gör våra älskade illa...
Jessica

Kommentera här: