Igår kväll hade vi...

 
 
... tjejkväll...
Bland annat.
 
Vi snattrade och pratade, bubblade och fnissade.
Åt länge. Plockmat kallar hon det. När det finns lite av det mesta ni vet. Lite grillad kyckling, ett gäng kex, några goda ostar, en bit bröd och en slev pasta med ketchup för den som önskar. Åt länge och pratade så som tjejer gör. Så säger hon också, att tjejer pratar som tjejer gör.
Så då gkörde vi så.
 
Pappan är i huvudstaden och storebror på vift.
Vi pratadr om livet. Tror jag. Det som händer nu och som Hedvig är som allra bäst på. Om skolan, om syslöjden, om kompisarna och om lunchen som var sådär. 
 
Vi vek och packade.
Packade kläder, böcker, cyklop och filmer.
Solkräm, glajjor i flera varianter och solhattar.
Hon i sin nya turkosa resväska, jag i vår vanliga champagnefärgade. Jo, det är sant, färgen kallas champagne och jag tänker att den hamnat i rätt hus.
Hösrlovet närmar sig och vi tänker oss sol och värme.
Lilla H är pirrig och prillig, funderar över vad för mat som serveras på flyget, om taxichauffören kommer hitta oss då vi landat och om han kommer hitta hotellet vi ska bo på.
 
 
- Finns det micro på hotellet?
undrar hon och tänker popcorn.
 
 
 
En särdeles bra torsdag hos oss...
 
❤️
 
 
...en kväll där livet var här och nu....
 

Hon skriver...

 
... en lapp...
Till mig.
 
En lapp som jag hittar.
En lapp som gör mig glad.
Extra glad efter en dag när hennes humör och hennes stundom otrevliga språk drabbat mig lite extra. Så där så att man inte vet om man ska tappa det och bli som galen, om man ska fälla en tår för att man inte orkar, eller om man helt sonika ska låtsas som om det regnar.
 
På lappen står:
 
Jag tvetat
dina glassögon
att d puss
❤️
 
 
 vilket bör läsas:
 
Jag har tvättat dina glasögon åt dig.
Puss
❤️
 
 
Vad det gör med mig?
Det gör att dagens mot mig riktade okvädsord faller i glömska. Eller i vart fall blir till världsligheter.
 
 
Alla dessa kärleksbetygelser....
 
 ❤️
 
 
... som träffar på pricken rätt...

Hon susar till gården...

   
 
... tredje onsdagen i rad...
Lycklig.
 
Vi hämtar en kompis på vägen.
Bara det gör henne lycklig.
 
Jag blir glad och sorgsen på samma gång.
Det som för många är så självklart, att plocka upp en kompis på vägen, är för henne stort och inte alldeles självklart. Så stort och roligt att hon är prilligt lycklig och jag blir också lycklig mitt i sorgsenheten.
 
20 kronor med sig. Det är bra malligt.
Att få handla i cafe’t en vanlig onsdag och dessutom få välja vad man vill, det är också bra malligt.
 
Hon fikar, lyssnar på musik, spelar pingis och biljard, hänger med sina kompisar tredje onsdagen i rad. En ny värld har öppnat sig för henne, och för oss.
 
Själv åkte jag till Ica.
Mest lycklig kände jag mig.
 
Så kom ett sms och en bild och plötsligt kände jag mig bara lycklig. Lilla hjärtat, all Cola och mjölkchoklad i världen önskar jag henne. Särskilt på onsdagar och särskilt när hon är tillsammans med sina kompisar.
 
 
 
Att få vara precis som man är...
 
❤️
 
 
... och ha sina egna fina vänner...