Vi valde...

 
... särskola till Hedvig...
Från första klass.
 
Av några fick vi lite "skit" för det.
I nätverk och i sociala medier fick vi höra saker som att vi var bakåtsträvare och vi fick frågan om hur vi någonsin skulle kunna nå en skola för alla i Sverige då vi och faktiskt många fler än oss fortsatte att välja särskola som alternativ. Det där tog. Det tog ganska rejält på våra då redan stukade föräldrahjärtan. Himmel, tänk om vi valt fel? Tänk om vi genom vårt beslut har förstört för "alla andra"?
 
Att bli kallad bakåtsträvare och skuldbeläggas med att hindra drömscenariot att en skola skulle kunna funka för alla var inte riktigt schysst kan jag tycka. Var och en väljer skolform för sitt barn utifrån hjärta och magkänsla och framförallt utifrån det som respektive mamma och pappa tror ger sitt älskade barn allra bäst förutsättningar för att klara för livet. För livet är så mycket mer än bokstäver och siffror, geografi och historia. Livet kräver inre styrka, självförtroende och självkänsla. Det var inte saker vi då såg att vår "byskola" hade möjligheter - eller ens lust - att ge vår älskade lilla Hedvig. Tvärtom. Vi fick mest höra hur mycket pengar hon skulle kosta skolan och ifrågasattes om vi som föräldrar verkligen ville "ge" henne det faktum att hon skulle bli utanför, alltid komma sist ut på rasten eftersom hon då behövde hjälp med dragkedjor, skor och i och med det aldrig få tillgång till den gunga, gungbräda, fotboll etc som hon skulle vilja ha. "Allt kommer ju redan vara upptaget" fick vi höra. Till det fick vi veta att någon resurs absolut och definitivt inte skulle kunna vara med henne varje rast. Detta trots att skogen låg nära, cykel- och mopedvägar likaså. Hedvig var på den tiden en liten rymling som kunde få för sig allt möjligt varför det kändes tämligen oroande att skolan inte garanterade uppsikt. Här kan vi snacka bakåtsträvare.
 
På detta mötet grät jag.
På samma möte var den också ledsna pappan arg så att han slog näven i bordet.
Igen slutade vårt möte på det viset. Tårar och ilska.
 
Vi gick hem.
Funderade ett varv till.
Vad vill vi egentligen med Hedvigs skolgång? Med Hedvigs liv?
Hur vi än vände och vred på det hamnade vi i slutsatsen att det allra viktigaste för oss var, och är, att Hedvig skulle få gå i en skola där hon är välkommen, där hon skulle få kompisar, inte alltid bli sist och till och med ibland få vara allra duktigast på något. Alla människor behöver känna sig duktigast på något. För oss är det också viktigta att Hedvig får växa som människa, får bli respekterad för den hon är, som hon är, och att hon rustas med en inre styrka, självförtroende och självkänsla. För det ska Gudarna veta att hon behöver i livet.
 
Att då välja tvärtom kändes galet.
Andra människors synpunkter till trots.
Och inte en dag har vi ångrat oss.
 
Hedvig går idag i sjätte klass i en fantastisk sär-/lärskola.
Hon läser snudd på obehindrat. Hon skriver väldigt bra. Hon kan våra olika världsdelar, himlavalvets stjärnsystem och mycket annat. Hon svänger sig med engelska ord och fraser och kan berätta massor om djur, natur, forntid och medeltid. Men framförallt är hon trygg, lycklig och har ett gott självförtroende. Något som skolan idogt hjälper till att rusta henne med. Den skola vi bakåtsträvare valde utifrån magkänsla och kärlek till vårt barn. Jag tror att alla föräldrar gör sina val utifrån dessa kriterier och vi får helt enkelt lita på varandra och att var och en väljer rätt utifrån sin specifika situation. Och det oavsett  hur valet ser ut. Hade vi valt som många - som vi faktiskt inte känner -  hade önskat hade det känts som att vi "offrade" Hedvig och hela hennes skolgång eftersom bemötandet på vår lokala skola var under all kritik. Att "offra" vårt barn och hela hennes skolgång var inget alternativ för oss.
Punkt.
 
 
 
Varje förälder gör sitt bästa...
 
 
 
... oavsett vad andra tycker och tänker...
1 Anonym:

skriven

Tänk vad en magkänsla kan göra. Jag är glad för er skull och Hedvigs att ni gick på er magkänsla. Särskolan är fantastisk! Mer lärare som färre barn, vilka möjligheter ni gett ert barn att kunna utvecklas i sin takt. Många föräldrar blir tveksamma Inför valet om sär eller ej. Jag som jobbar i förskoleklass får i bland meddela det jobbiga till föräldrar attt deras barn kanske skulle lyckas bättre i särskolan. Det är jobbigt att ta beslut, för det handlar ju om ens älskade barns liv. Jag personligen ser särskolan som en fantastisk möjlighet till att lyckas, det finns en skola för alla😁. Jag ser idag där barn med "låg" begåvning( tolka mig rätt nu) som kämpar, kämpar och aldrig någonsin lyckas helt full ut. Vad gör det med deras självkänsla och självförtroende? Jag tycker ni gjorde rätt och valde en skolform som gör att er dotter lyckas och känner att hon kan👍🏻. En skola för alla är för mig när man kan välja. Ibland väljer tyvärr en del tokigt och barnet får lida för det. Så känner er stolta över att ni gick på eran magkänsla och se hur hon idag lyckas och mår bra!
Tack för mig
Sussi

Svar: Precis så. Precis. Punkt.Kram
Jessica

2 Sofia:

skriven

Ibland blir jag lite ledsen när jag läser din blogg. Oftast då du funderar mycket och är lite orolig. Då blir jag det också och mina tankar far iväg. Sen kan jag också ha en alldeles väldigt bra dag och då är funderingar inga problem. Då är jag mer "allt löser sig". Men, så är det också dessa inlägg som gör mig så lycklig och nyfiken på vad vår lilla Esther har att möta. Här i Gävle bytte man namn på Särvux till Lärvux för ett bra tag sedan, nu har grannkommunen tagit efter. Så himla bra namn! För det handlar om att lära sig. Om allt, smått som stort!

Ni verkar vara härliga och kloka hela familjen! :)

Svar: Mm... jag förstår precis hur du menar... Drt är dagar när man är orolig och skör, andra där man känner att man kan skydda sitt hjärta mot allt och inget blir ett problem. Men jag tänker att vore vi inte så oroliga, ledsna och fundersamma vissa dagar skulle vi inte bli varse det vi måste se och hjälpa att förebygga. Förstår du hur jag menar? Vi behöver oron för att veta hur och när vi måste agera.
Vet du, det är Hedvigs rektor som myntat uttrycker "lärskola" hos mig, han kommer ifrån Gävle och berättade för mig att han fick igenom begreppet där! Heja honom!
För er och er lilla Esther blir det bra! Vi är många som hjälps åt för att göra det bra för våra små. Kram ❤️
Jessica

3 Anders:

skriven

Detta är tankegångar vi funderar på just nu. Hur göra det bästa. Känner även igen attityden från "den vanliga" skolan. Men vi kämpar på.

Svar: Åh... lyssna på magkänslan oavsett vad den säger. Beslutet om att skriva in Hedvig i särskola/lärskola kan vara det svåraste beslutet vi fattat. Det är så definitivt. För vår del klarnade det en hel del då vi efter att ha blivit dåligt bemötta i skolan, satte oss ned och funderade på vad vi vill med Hedvigs skolgång och liv, vad vill vi ge henne? Plötsligt blev det så tydligt vilket beslut vi måste fatta.
Jag önskar er all lycka till oavsett vad ni beslutar. Det är svårt att resonera sig fram till vad som är bäst - inget facit finns ju tyvärr - och därför tänker jag att magkänslan bör vara det avgörande. <3
Jessica

4 Ellas mamma:

skriven

Vår Ella går i vanliga grundskolan både i specialklass och inkluderad i vanlig klass. Hon är nu på åk 8 och för henne har detta fungerat jättebra. Men det har det gjort tack vare skolans fina inställning och flexibilitet. När något inte funkat har man gjort på annat sätt. Ella trivs väldigt bra och gör framsteg på alla plan. Hade vi inte blivit väl emottagna från början hade vi nog tänkt om. Hedvig är helt uppenbart på rätt ställe! Kram!

Svar: Åh vad härligt att höra att det fungerar! Hade vi fått den känslan, de vibbarna, hade vi valt som ni. Det är det jag menar med magkänslan, ger den tummen upp blir det oftast bra och vice versa. Alla föräldrar gör vad som känns rätt i magen och de gör det med kärlek. Glad att höra att Ella trivs och att personalen är fin - bästa förutsättningarna. Kram ❤️
Jessica

Kommentera här: