Vi har varit på...

 
... jordens bästa vårmarknad...
Med loppis.
 
De kan minsann.
På Hedvigs skola kan de som ingen annan.
Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen; Hedvig går förmodligen i världens bästa skola. Somliga skulle kalla det särskola, andra lärskola. Vi väljer det senare. På ett informationsmöte innan vårmarknaden "öppnade" fick vi veta att skolan fått så många som åtta (!) ansökningar till hösten. Oro i föräldralägret så klart. Större klasser, tuffare inlärningssituation, stökigare miljö. Kanske. Men också ytterligare lärare, ytterligare resurser. Och, tänker jag, framförallt, ytterligare kompisar. Alla kompisar välkomnas varmt i Hedvigs och vårt liv. Underbara små barn blir oftast underbara små kompisar tänker jag. Tänker vi. Så innan man drar igång storsläggan kan man ta det ett varv till. Jo, "de" lovade att anställa en lärare och "de" lovade att anställa fler resurser. 
Det blir bra. Det blir fler kompisar.
 
Så börjar vårmarknaden.
Den som lilla H igår var så nervös för att hon gick av fotbollsplanen - vilket inte händer egentligen - för att pirret i magen blev så stort att tårarna rann och det mitt i allt dessutom gjorde lite ont i en tå fast fotbollsskorna är nya, knallgröna och supercoola.
 
Så blev det äntligen "idag" och allt var bara kul.
Jättekul.
 
Hon har bakat tunnbröd.
Tunnbröd som hon sålde till föräldrar och far- och morföräldrar.
Vi köpte tunnbröd som vi avnjutit till kvällsmat. Med smör. Mycket smör. Och ost.
Vi köpte en chiliplanta och vann dessutom en på chilihjulet. Ett snurrande hjul på klassens smartboard.
Vi köpte knäckebröd, marmelad och böcker. Och vi gick på bio.
 
Herre Gud och himmel och plättar vilken bio.
Det var världspremiär på filmen "En medeltidsfilm", gjord av 7-9.
Med varsin mugg popcorn i handen såg vi den 15 minuter långa superspännande filmen.
 
Vi köpte kaffe och saft och rulltårta med grädde och bär.
Och hallongrottor och sirapskakor och andra kakor.
 
Och Hedvig och bästis-Emil skrattade så de kiknade i fikasoffan.
Nervositeten och pirret blev som alldeles bortblåst och det blev en särdeles bra tisdag.
 
 
 
 
Älskade duktiga barn...
 
 
 
 
... och fantastiska och duktiga pedagoger som gör allt för "sina" barn...
 
 
 
 
1 Karin:

skriven

Oh, vad fint du skriver! Så klokt, så varmt och så kärleksfullt! Hedvig är en lyckost med en familj som er, och en mamma som dig!
Jag har ett syskonbarn med Downs syndrom, Hanna heter hon, och är 30 år. Hon har nu flyttat hemifrån och bor med många kompisar på ett LSS-boende.
Hit kommer jag att återvända!
Kramar Karin

Svar: Hej Karin!TACK för fina ord! De värmer mig mycket! Jag tänker att vi är lyckostar som fått lilla H till oss <3
Vad mysigt att höra om Hanna! Jag blir så glad när jag hör att det går bra för alla dem vi behöver vara lite extra rädda om.
Du är så välkommen att titta in här närhelst du har tid och lust.
Kram
Jessica

2 Karin:

skriven

Kommer tillbaka, var så säker! Glad att jag hittade din blogg!
Kram!

Svar: <3
Jessica

Kommentera här: