Vi är på café...

 
... och hon snackar lite med Gud...
Amen.
 
Hon äter chokladboll och dricker Festis.
Jag äter en extremt god smörgås och dricker en latte. Vi pratar om ditten och datten i allmänhet och om livet i synnerhet. Om midsommar och om vänner här och i Tanzania. Minns de oss nu? Får vi ses igen? Vi pratar om lilla fina hunden S som inte längre finns hos mosters familj. Som blev gammal och inte orkade mer. Om sorgen kring det och om hundar kommer till himlen eller inte. Jag sade att hur det är det vet ingen, att det viktiga är att man tror det man vill tro.
 
Jag går på toaletten och säger att lilla H måste sitta kvar. Att hon inte får gå ut på gatan själv. Hon lovar. 
 
Först ser jag henne inte.
Hon stod inte kvar på samma plats som när jag gick.
Så ser jag henne. Aningen ihopsjunken. Framåtlutad. Hennes små händer är knäppta och läpparna rör sig. Hon mumlar något, tyst, tyst. Ber du? undrar jag.
 
 
- Äh! Ja' pratar lite med Gud bara...
 
- Vad pratar du med honom om då...?
 
- Om S och så.
Ja' sa' att Gud ska vara snäll med S för han är en snäll hund. Gud få se till att han har det bra sa' ja'.
 
- Okej... svarar Gud dig...?
 
- Ja. Inne i mitt huvud svarar han...
 
 
 
 
Hon finner sina egna vägar...
 
❤️
 
 
... familjens lilla kyrkliga... 
 
 

Kommentera här: