Vi är på café...

 
... och hon snackar lite med Gud...
Amen.
 
Hon äter chokladboll och dricker Festis.
Jag äter en extremt god smörgås och dricker en latte. Vi pratar om ditten och datten i allmänhet och om livet i synnerhet. Om midsommar och om vänner här och i Tanzania. Minns de oss nu? Får vi ses igen? Vi pratar om lilla fina hunden S som inte längre finns hos mosters familj. Som blev gammal och inte orkade mer. Om sorgen kring det och om hundar kommer till himlen eller inte. Jag sade att hur det är det vet ingen, att det viktiga är att man tror det man vill tro.
 
Jag går på toaletten och säger att lilla H måste sitta kvar. Att hon inte får gå ut på gatan själv. Hon lovar. 
 
Först ser jag henne inte.
Hon stod inte kvar på samma plats som när jag gick.
Så ser jag henne. Aningen ihopsjunken. Framåtlutad. Hennes små händer är knäppta och läpparna rör sig. Hon mumlar något, tyst, tyst. Ber du? undrar jag.
 
 
- Äh! Ja' pratar lite med Gud bara...
 
- Vad pratar du med honom om då...?
 
- Om S och så.
Ja' sa' att Gud ska vara snäll med S för han är en snäll hund. Gud få se till att han har det bra sa' ja'.
 
- Okej... svarar Gud dig...?
 
- Ja. Inne i mitt huvud svarar han...
 
 
 
 
Hon finner sina egna vägar...
 
❤️
 
 
... familjens lilla kyrkliga... 
 
 

Midsommarafton...

 
... kom och gick...
Fint.
 
Mysigt.
Gott. Gemytligt. Jordgubbigt. Gräddigt. Kransigt.
Småregnigt. Pyttelite sol. Kallt. Som sig bör på något vis.
 
Sill-lunch ute.
Nåja, halva lunchen utomhus. Sedan fick vi bära in bordet. Men ändå. Intentionen och viljan fanns.
 
Dans kring midsommarstången.
Också den fick avbrytas. Regn. Men kul ändå.
 
Midsommarafton och alla är glada. Små och stora.
Vi är duktiga på denna dagen här i vårt land. Vi är duktiga på att fira just denna dag.
Midsommarafton.
 
Kanske midsommarafton kunde vara Sveriges nationaldag? Frågan läste jag i en tidning igår. Och ja, varför inte? Det är en dag vi uppskattar och som för de flesta blir fin och bra oavsett hur vi firar den.
 
 
 
Midsommarafton & små grodorna...
 
❤️
 
 
... jag tycker om dagen..

Det är fint...

 
... med kompisar...
Lyx.
 
Kompisar är en "bra-att-ha-grej" som ingen vill vara utan. Som ingen ska behöva vara utan. Som inte kostar något och som man kan ha flera av, även om en nära räcker långt.
 
Hedvig har många kompisar i sitt liv. Äntligen.
Även om hon aldrig varit utan helt och hållet ser jag att kompisarna blivit fler. Eller, kanske är de inte fler utan mer så att hon och hennes kompisar blivit äldre och både kan och vill hitta på saker tillsammans. De pratar på skype, snapchat och messenger. De ringer Facetime och bestämmer grejer som vi föräldrar inte har en aning om och som vi kanske inte alltid håller med om. Men ändå. Det är som sig bör och det är rättvist.
 
 
Väldigt rättvist...
 
❤️
 
 
Tillsammans är bra...