Efter någon slags tredagarsdipp...

 
 
... infinner sig vänligheten igen...
Efter regn kommer solsken.
 
Typ.
Dagen som igår innehöll mycket spottande, fräsande och därtill många svordomar. Från henne. Som vi älskar så högt. Som är en av jordens finaste. Men som också frestar på. Eller, inte hon, men hennes humör. Detta evinnerliga fräsande. Och alla svordomar.
 
Man skulle kunna säga att hela hennes register spelades ut igår. Blandat med en stor portion tålamod ändå måste sägas. Tålamod över den beställa spanska taxin som faktiskt aldrig dök upp. Tålamod när taxibilarna vid "taxistolpen" helt uteblev. Tillika tålamod när den högst enerverande servitören knappt lät oss beställa vad vi önskade. Blandat med svordomar, visst, men ändå någonstans ett tålamod. Ett ilsket tålamod.
 
Vi suckade lite.
Detta trista humör. Liksom och typ.
Men vi drog oss också till minnes att det nog brukar vara så här på tredje dagen. Efter all sköns förväntningar på semestern, efter att ha utforskat det viktigaste så som mat, pool och strand så brukar dippen komma. Den är inte långvarig. Inte alls. Oftast är den över på en dag.
 
Dagen idag "botade" vi den genom ett besök på marknaden och med exakt hur mycket tid vid alla blinkande och blippande leksaker som helst. Med en 
med omsorg vald "välkommen-hem-från-Afrika-present" till storebror som faktiskt är hemma när vi kommer hem. Vi botade också dippen genom att köpa nötfärs och göra köttbullar eftersom de spanska alltid tycks ligga i tomatsås istället för i gräddsås. Pappan hittade till och med Felix rårörda lingon så nog är dippen botad alltid.
 
Bland ostar,  bröd, meloner, oliver och köttbullar hittar vi humöret igen och på fjärde dagen är semesterhumöret på topp igen.
 
 
Det där med tredje dagen...
 
❤️
 
 
 
... det ska vi försöka lägga på minnet...
 
 
 
 
 
 

Kommentera här: