När man gärna...

 
... vill ha matlåda...
Till frukost.
 
Storasystern och pappan brukar ha matlåda med sig till jobbet.
Hedvig gillar den grejen och är ganska avis på deras matlådor. Hon ber ofta om en egen. Inte alltid kommer jag ihåg att göra just en matlåda. Det gills liksom inte att jag sparar mat till henne i olika burkar, eller på en tallrik. Hedvig vill ha just en matlåda, en riktig, en sådan som de andra har. Jag ser egentligen inte vad det spelar för roll. Om maten ligger i olika burkar, är sparad på en tallrik eller lagts just i en "riktig" matlåda. Men så känner jag ju lilla H, och vet därmed att det så klart har en enorm betydelse. Jag vet att en petitess för oss andra kan vara viktig för henne. Och alla ska ju ha det bra tänker jag.
 
Så igår kom jag ihåg.
Fint och bredvid varandra så att maten inte blandas - hujedamej - lade jag potatismos, köttbullar och sås i en matlåda av glas. Med lock på. Den ställde jag sedan i kylen bredvid pappans. Hepp!
 
Imorse undrade jag om vi ändå inte skulle lägga upp maten på en tallrik, men nej.
 
 
– Ja´ vill ju äta min mat i min matlåda...
 
 
Så klart.
Så till frukost serverades en matlåda med potatismos, köttbullar, gräddsås och lingon. Till det ett glas juice och medicinen lagd på det bästa fatet av alla. Nästan högtidligt åt hon sin frukost ur sin matlåda, soligt leende.
 
 
– Mamma, nu är ja´ som en jobbare...
 
 
 
 
 
Tänk att en matlåda kan göra hela morgonen...
 
 
 
 
Och förmodligen resten av dagen också...

Kommentera här: