Vi har hissat flaggan...

 
... sjungit födelsedagssånger...
Ätit tårta.
 
Vi har firat helt enkelt.
Med tårta fast jubilaren inte ens är särskilt förtjust i tårta.
Det gjorde ingenting tyckte lilla H, för hon kunde ju ändå inte äta tårta.
 
 
–  Hon är för långt bort mamma.
Om Ebba var hemma, DÅ kunde vi ha ätit glass eller bakat en kaka, men nu är hon inte det.
Vi tar tårta mamma. En grön.
 
 
Så det gjorde vi.
 
Vi pratar om ett litet födelsemärke alldeles under plåstret på vänsterarmen.
Plåstret som täcker det lilla, lilla märket efter sticket från vaccinationssprutan vi tog igår.
Hedvig tror att sprutan orsakat den lilla pricken, och blir först aningen förfärad över att det kanske är blod.
 
 
– Är det blod mamma?
Blod UTANFÖR plåstret?!
 
 
Jag säger att inte är det blod heller.
 
 
– Det är ett litet födelsemärke bara.
Som du har fler av lite här och var på kroppen.
 
– Va´?! Födelsedagsmärke?!
De´ är ju inte ja´ som fyller år heller! Ebba kan få mitt födelsedagsmärke...
 
 
Vi har ätit ost- och broccolisoppa för att fira.
Inte heller det är jubilarens favorit men med samma logik som med den gröna tårtan, fick den lilla igenom sin önskan. Fast det inte är hennes födelsedag. Men om Ebba varit hemma, försäkrade hon, DÅ kunde vi ätit något annat, något som Ebba hade bestämt. DÅ hade det varit en helt annan sak, reflekterade lilla H samtdigit som hon förmanade oss att inte äta upp exakt all soppa som fanns i kastrullen.
 
 
– Ja´ vill gärna ha soppa till frukost också...
 
 
Det blev en portion kvar, hör och häpna. 
 
Så har vi dansat Afro.
25 minuters Afrodans med bästa dansläraren.
Det kan vara bra att förbereda sig menar Hedvig, så att hon kan dansa med barnen i Tanzania när hon kommer dit. Jag säger att jag inte är helt säker på att de dansar likadant i Tanzania som vi gjorde i danslokal på gymmet här i krokarna, men att vi säkert får lära oss helt andra danser, till helt annan musik.
Där. I Tanzania. Hos Ebba och alla andra.
 
En dusch och en bastu senare landar vi vid köksbordet med lite kvällsmat.
Hedvig funderar över danslärare B som hon tycker är så fin, så snäll, så glad och så trevlig. Och så har hon ju så fint hår också, danslärare B. Jag håller med och tänker att lyckliga Hedvig som har så många som tycker om henne, och lyckliga alla som Hedvig tycker om. För dem hon tycker om dem funderar hon på och slösar komplimanger på. Det är sådan hon är, lilla H med den vackra lilla själen.
 
 
 
Vi har haft en fin Ebba-födelsedag...
 
 
 
Och det har Ebba också, det har hon berättat...

Kommentera här: