Nu tänker jag...

 
... skryta lite...
Malla mig.
 
För att jag är stolt.
Överraskad, imponerad, mallig.
Somliga kommer tycka jag är fånig, kommer inte förstå. Andra somliga kommer förstå precis och känna min glädje och stolthet inifrån och ut.
 
För när man har en alldeles särskild och speciell liten själ hos sig, så är helt ”vanliga” saker inte alls längre vanliga. Det finns inga saker som kan tas för givna. Och det är precis därför man då och då och ganska ideligen faktiskt blir alldeles sprickfärdig av mallighet och stolthet. Det är också därför jag tar mig rätten att malla mig ohämmat. Helt ohämmat.
 
Vi spelar ”Ska vi slå vad?”.
Ett roligt, klurigt och ganska svårt spel.
Särskilt frågorna är svåra.
 
Lilla H slår, flyttar sin pjäs och jag läser en fråga.
Jag läser: ”Kan spelaren hitta två synonymer till ordet ”pengar”?”
 
Jag satsar 40 kronor på ”Ja”.
Högt säger jag:
 
 
- Kan du säga två ord som betyder samma sak som pengar...?
 
 
Jag vänder timglaset.
Hon tänker några sekunder, håller sedan upp sina fingrar i luften för att räkna orden.
Sedan:
 
 
- Okej...
Astrid Lindgren-pengar.... sedlar... mynt... och gamla mynt. Eller hur mamma? Visst är det så?
 
 
Mitt ansikte spricker upp i ett leende.
Visst är det så!
 
 
 
Jag ler ännu...
 
❤️
 
 
... och tänker fortsätta med det dagen lång...
 

Ett magiskt datum...

... även för mamman...
1 december.
 
Det är dagen då hon äter fil med pepparkakor - till frukost.
Och hon har 23 dagar till att se fram emot. Fil med pepparkakor.
 
Det hände sig att hennes pappa då hon var liten sade att man mellan den 1 och den 24 december fick äta fil med brutna pepparkakor i - till frukost. Inte för hälsoaspekten gällande vad man stoppade i sig på 70- och 80-talet var primär, men ändå. Pepparkakor till frukost. Ni hör ju hur busigt det är. Crazy. Men ack så gott.
 
Således var även mamman lite pirrig igår kväll.
Jo, det är sant. Eller, pirrig är kanske lite för starkt uttryckt.
Men att hon igår, och faktiskt sedan flera dagar tillbaka, sett fram emot dagens frukost är ingen underdrift.
Barnsligt? Kanske. Mamman kan väl äta vad hon vill 365 frukostar om året. Men det är inte det det handlar om. Precis som för lilla H är det för mamman känslan det handlar om.
 
Att hälla upp sin fil, bryta tre pepparkakor och kika efter vad de får för form - ofta blir det hjärtan.
Att sakta och njutningsfullt äta sked efter sked.
Alltmedan tankarna går till min pappa.
 
 
 
Gott var det...
 
❤️
 
 
... och jag har 23 dagar kvar...
 
 

1 december...

 
... ett magiskt datum ...
Pirrigt.
 
24 små paket som väntar.
Den vackra lilla själen har varit pirrig i flera dagar.
Aldrig på året är det så lätt att vakna som den första december.
 
Guldigt skimmer. Guldiga paket.
Innehållet är inte lika viktigt som känslan.
 
 
 
Känslan av förväntan...
 
❤️
 
 
Känslan av att julen är nära...