Roligt, spännande, stort och...

 
... lite vemodigt...
Men roligt.
 
Och spännande. Och stort.
Som sagt.
 
Precis som det ska vara.
 
Idag har hon flyttat in i sin första lägenhet.
Vi har burit, kånkat, spikat, skruvat.
Diskat, plockat, vikt kläder.
Skrattat, fnissat, gråtit.
Och ätit hämtpizza.
 
Ebba, hennes båda småsystrar, hennes pappa, Hedvigs pappa och jag. Vi har haft en härlig dag. En rolig dag.
I Ebbas lägenhet. I hennes egen lilla men så fina lägenhet. 
Stort.
 
Tårarna som bränt bakom ögonlocken då och då under dagen är egentligen inte ledsna tårar. Det är tårar fyllda till bredden av stolthet och kärlek. Tänk att hon är så stor nu, tänk att det är dags nu. Att hon liksom är lite flygfärdig.
Stort. Härligt. Vemodigt. Men stort. Och härligt.
 
Jag är så stolt över henne.
Över hennes empatiska inställning till människor som korsar hennes väg, över hennes fina sätt att se på livet, över hennes kloka livsval och hennes enorma välvilja.
Alltid liksom.
 
Jag är så glad över att hon kom till mig.
Över att just jag fick bli hennes mamma.
 
❤️
 
Der är en ynnest att ha fått se dig växa upp till den vackra, kloka och goda unga kvinna  du är idag Ebba. En lyx.
Att få vara mamma är lyx.
 
Med stolthet, kärlek och öppen famn ser jag fram emot att följa din fortsatta väg genom livet. På avstånd när du vill, nära när du vill. Mammahjärtat gör lite ont idag. Det gör det faktiskt. Ganska mycket om jag ska vara ärlig. Fast hur skulle det inte kunna göra det? Också det är som det ska vara tänker jag. Det är väl det som kallas livet?
 
Livet är ju så himla mycket.
Glädje, sorg, lycka, svårigheter och förtvivlan.
Skratt, flams, fniss och gråt.
 
Och oro.
Herre Gud, denna oron.
Jag höll på att glömma oron.
 
Men mest av allt är livet kärlek.
Med kärlek kommer man så långt.
Av kärlek blir man så rik.
Rik på livet.
 
 
 
Älskade Ebba, gå stolt genom livet och slösa med din kärlek så som du alltid gjort...
 
❤️
 
 
... jag älskar dig i oändlighet...
 

När en gammal, sliten sovtisha...

 
... är källan till lycka...
Avis.
 
På sovtishan, visst.
En gammal, sliten och extremt mjuk bomullstisha är ljuvligt, gosigt och liksom som snällt mot hela kroppen. Dessutom verkar sådana gamla sovtishor dofta gott av bara farten. Men egentligen är det inte tishan i sig jag är avis på. Det är den där lyckan. Eller, den där förmågan att känna sig så in i Norden lycklig över minsta lilla. De flesta av oss har tappat den förmågan. Det har inte lilla H.
 
När storasyster packar och packar för att flytta och leva studentliv blir det högar av saker att ge bort till båda fina småsystrarna. Allt ifrån smycken till kläder och prydnadssaker. Det är då hon ser den. Tishan som hon så många morgnar och kvällar sett Ebba i. Och som hon älskar. Ebba frågar om Hedvig kanske vill ha den?
 
Det är då det händer.
Det är då hon blir så lycklig att hon inte vet var hon ska göra av alla känslor som bubblar och far runt i kroppen.
 
Lyckan blir till fniss som blir till gapskratt.
Hon rusar runt i huset för att visa mamman och pappan.
Hon ber oss dofta på den.
 
 
- Känn! Lukta!
Den luktar som Ebba som ja' älskar!
Ja' har slutat me' pyjamaa nu faktis't...
 
 
Och oj, så gott hon har sovit i flera nätter.
Tänk vad en ärvd gammal sovtisha från högt älskad syster kan göra. Kärlek. Punkt.
 
 
Den där förmågan...
 
❤️
 
 
... and who the hell is Louis Vittonn...

Tänk att en vanlig torsdag...

 
... hitta ett paket i brevlådan...
Bara så där och apropå.
 
Lycka.
Så mycket lycka att hon tjoar högt vid brevlådan.  För att sedan springa nerför backen mot vårt hus, ivrigt viftandes med det tjocka kuvertet.
 
 
- Mamma! Till mej mamma!
Titta!!!
 
 
Det är så spännande att vi måste öppna det på direkten. Där och då, mitt på uppfarten.
Det är postat i Spanien.
 
Det är från goda vänner som nyss varit i Spanien. Från Ewa och resten av hennes fina familj. Ewa som Hedvig utsett till en av dem hon tycker särskilt mycket om. 
Familjen skickar, förutom klistermärken med Barcelonas emblem, kramar från ett soligt Spanien.
 
 
Torsdagslycka i ett kuvert...
 
❤️
 
 
... tack Ewa, Magnus, Hugo & Harry...