Älskade, efterlängtade...

 
... sommar...
Ljumma kvällar.
 
Den lilla leker och leker.
Vill inte gå inte. Vill inte duscha.
Vill inte lägga sig och har tusen skäl att inte göra det.
 
Som att föreslå en promenad till havet.
Precis när mamman föreslår en kvällsdusch.
Mamman kan inte annat än att gå med på en promenad till havet.
Det är roligt att doppa tårna i det salta havet. Inte kan hon säga emot.
 
Uppochner är världen och ur led är tiden.
Den lilla kommer aldrig i säng.
Och flätorna är fulla av saltvatten.
 
 
Men vi har det mysigt...
 
 
 
Och vi njuter nuet...

Studenttider, baltider, förväntan...

 
 
... oro, vilsenhet...
Tro, hopp & kärlek.
 
Idag var det Mikaelas tur.
Detta vackra väsen som klivit in i vår familj.
Denna vackra lilla själ som vi alla kommit att tycka så mycket om.
Detta lilla flickebarn som sprider sitt klingande skratt i vårt hus så att vi ler allihop.
Ludvigs flickvän.
 
Så vacker och förväntansfull stod hon där på kajen utanför Operahuset.
I väntan på sin bal.
 
Lika vacker och mycket stolt stod han där och höll om sin vackra Mikaela.
Vi knäppte bild efter bild. Bad dem pussas. Bad dem sluta pussas.
Ni vet så där som bara fåniga men omättligt stolta föräldrar gör.
 

Vackra, unga och med hela livet framför sig...
 
 
 
Kärlek...
 

När två av mina hjärtan...


... bakar en kaka...
Tillsammans.

Till mig.
För att det är Mors dag.
Då svämmar hjärtat över. Igen.

Som alla andra mammor har just jag de allra finaste barnen. Tänker att Mors dag är mer till för hylla mina barn, än min insats som mamma. Till för att hylla att just de här tre små barnen är mina barn. Jag är dem evigt tacksamma för att de valde just mig till sin mamma.
Barnen jag skulle dö för.
Nåde den som gör dem illa.


Kärlek till mina barn...

❤️

Och rabarberkladdkakan var fantastisk...