Hon gör sig...

 
... en tallrik påskmat...
Idag också.
 
Och önskar att hon fick julmat och påskmat var och varannan dag. 
Hon är elva och ett halvt och fixar och ordnar för sig. Så där så att det blir som hon vill ha det. 
Det är bra.
 
Tänk att en egenhändigt fixad tallrik påskmat en onsdag sätter igång så många tankar hos mig...
 
❤️
 
Det förblir nog bra emot henne, livet...

Plötsligt tar hon ett kliv...

 
... och känns så stor...
En tweenie.
 
Plötsligt är handväska, parfym, telefon och hörlurar minst lika viktiga som Bamsetidningar, böcker, Mc Donaldsleksaker och andra grejer. Plötsligt är "stora-barns-grejer" viktiga på ett sätt de inte varit förut.
 
Med håret utsläppt och handväskan på axeln går vi på restaurang.
I väntan på maten spelar hon Minecraft på sin mobil, suckar över besvärliga zombies och undrar när maten ska komma. Hon tackar nej till sugrör och menar att det går bra ändå. Hon är ju stor nu.
Hon testar nya maträtter, tycker om somliga men andra inte alls. 
 
Hon stegar före oss ut till taxin. Hälsar och kliver in.
Kör en rövare för att få sitta fram och hasplar ur sig en svordom när hon visas till baksätet.
Tillbaka på hotellet frågar hon snällt i receptionen om de kan tänka sig att poppa en påse popcorn till henne.
De kunde de.
 
 
 
Allt är i sin ordning...
 
 
 
... som det sig bör...

Glad Påsk...


... önskar lilla H...
Så klart.

Från gondolen, knappliften, snön och allt som hör fjällvärlden till. 

Hon, familjens lilla kyrkliga, mässar om Jesu lidande och spikar upp mamman på korset. Två gånger. För att vara på den säkra sidan. Så att mamman och pappan förstår hela grejen med Jesus, Gud och sån't. Två gånger på korset räcker säger mamman, och pratar mer om uppståndelsen - som hon heller inte kan så mycket om. Inte mer än att hon vet att hon själv hellre spelar uppstånden än korsfäst.
Punkt.

Som sagt...

❤️

Glad Påsk...