Sömnen har lyst...

 

 

... med sin frånvaro...
De senaste veckorna.

Sömnbristen är påtaglig. Hos mamman och pappan. Kedjetäcket tycks ha förlorat en del av sin magiska kraft efter att vi var utan det i Grekland. Kanske vi skulle tagit med det? Med risk för att få betala för övervikt. Nej, ett kedjetäcke är nog inget man bara plockar med sig ändå. Hur som helst.

Så nästan varje natt har hon kommit in till oss sedan dess. Ganska tidigt på natten. Det blir trångt. Det blir varmt. Nästan så att man tappar förståndet mitt i natten.

I natt kom hon inte!
Hon sov hela natten i sin säng. Och jag sov bättre än på många, många veckor. Vi vaknade, pappan gick upp och mötte då lilla H i dörren. Hon var på väg in till oss.

Förvånat tittade hon på oss, yrvaket, och utbrast:


- Va'?! Är ni redan vakna?! Vi skulle ju sova ihop...


❤️

Dåligt med uppdateringar...

 

 

... här på bloggen...
Av ingen anledning alls.

Eller av bästa anledningen. Faktiskt. Om jag tänker efter. För här hemma gör vi inte många knop. 

Någon tonåring sover länge, blir körd till fina vänner för lite fest och "försvinner" därefter till sin finfinfina flickvän några dagar. Detta efter att finfinfina flickvännens mamma tillbringat fredagskvällen hos oss med sol, salta bad, mat, dryck och mysigt prat.

Den andra tonåringen - som faktiskt vid närmare eftertanke - slutade vara tonåring för ett och ett halvt år sedan, har tillbringat helgen i Smögen och kom nyss hem. Så där bubbligt pratglad över allt kul hon upplevt.

Pappan sjöräddar mest och har tillbringat stora delar av gångna veckan till havs. Bogserat och räddat. Däremellan har han hunnit med lite krabbfiske, något dopp och ibland även middag.

Lilla H och mamman, alltså jag, vi skruttar mest runt här. Gör ingenting. Gör vad vi vill. Badar lite. Fikar lite. Badar lite. Spelar lite strandtennis. Badar igen. Äter en glass. Eller vattenmelon. Solar. Läser bok. Vilar i skuggan. Badar igen. Funderar på middagen. Mamman dricker ett glas bubbel och lilla H ett glas Fanta. Gör någon middag vi är sugna på. Tar ett kvällsdopp. Ja, så där håller vi på.


Dagarna igenom...

❤️


... älskade sommar....

En pirrig dag...

 

 

... idag, och långsam...
Minsann.

Pirrig för att någon längtar ihjäl sig efter syskon, grannbarn, sitt rum, sin säng och sitt land. Jo, så säger hon. Att hon längtar efter sitt land. Alla är välkomna i Hedvigs land.  Långsam för att det känns som en evighet innan vi äntligen är hemma.

Några gånger under veckan drabbades den lilla av en slags enkel depp som hon själv uttrycker det. Särskilt när hon såg en liten brunbränd flicka med kritvitt hår. Hedvig tyckte hon såg ut som Meja, en av de älskade grannbarnen. Då längtade hon mycket. Så fick hon bilder på telefonen på några av de andra älskade grannbarnen. Då längtade hon igen. Mycket.

Så kom vi hem. Hon stegade ut bilen och drog sin Barcelonaväska efter sig. Såg älskad, saknad syster på altanen och rusade dit. Då hör jag det. Fyra små älskade grannbarns fötter bara rasslade över altanerna samtidigt som de tjöt "Hedvig är hemma!!!!!!!!".

Jag rös. Faktiskt.
Av välbehag rös jag. Hela mitt hjärta blev varmt och fullt av kärlek till dessa våra fantastiska grannar. Vi bor i paradiset. Tänk att vi gjorde det. Flyttade när det var som värst. Och tänk att det blev så bra...

Kramkalaset var ett faktum och efter att ha delat ut onda ögat både en och två och triljoners gånger under veckan spred sig en lättnad i hela mig. Små simpla presenter, valda av lilla H, delades ut. Två andra lika högt älskade grannbarn är bortresta och deras presenter har lilla H noga lagt i förvar i sitt rum.

En dusch tillsammans med storasyster - efterlängtat, mysigt och så hemma-aktigt. Så kom älskad storebror och älskad flickvän hem. Lyssnade  på den lillas ivriga historier om vildkatter, servitörer, vattenrutschkanor och pappans blödande armbåge. De spelade Wii och sedan landade den lilla i sitt extremt efterlängtade och trygga soffhörn med popcorn och mormors flädersaft.


Nu sover hon i sin efterlängtade säng...

❤️


Borta bra men hemma bäst...