När man...

 

 

... slänger ihop en paj...
Fredag.

Slänger ihop en paj och pratar med världens finaste son.Ja, faktisk världens finaste. Om livet. Om parkeringshus. Om rädslor. Rädslor och oro för sonen. För döttrarna. Och om sonens oro för mamman. Och prat om skäggagamer. Som sonen ville ha. I flera år. Som mamman inte ville ha. För att hon är rädd. Jo. Sant. Skäggagamen som mamman ändå kände att den kloka, vackra sonen kanske ändå kunde få då han skulle fylla år.

19 år.

Men som han klokt nog avböjde. Puh. Ville inte låsa sig. Ville kunna åka hej vilt till fina flickvännen. Utan att passa en skäggagam. Puh. Jag säger ju att han är klok. 


Mitt i allt paj-ihop-slängande och värdefullt-prata-med-sonen-prat blev där ett hjärta i mjölet. Hjärtan som jag älskar. Hjärtan som jag omger mig med mest hela tiden.

För att jag tokälskar dem jag älskar...

❤️


Och för att jag har finaste sonen i världen...

Kommentera här: