Hemma igen...


... sedan ett dygn...
Puh.

Som det blev.
Himla studsmatta.
Så säger lilla H. Vi håller med.

Två dygn på sjukhus och 22 timmars ond väntan på operation är över. Den lilla tappra har sovit, gråtit, varit rädd, ärit glass, druckit äpplejuice, sovit lite till, gråtit ännu mer, varit hungrig i många, många timmar, fått en apa hon kallar Arne, till slut och äntligen fått äta och då valt ett enormt lass köttbullar och makaroner.

Två titanspikar i det "helt avbrutna skelettet", och det bultar och gör ont.
Bandage i Barcelonas färger. Så klart.  

Ganska nöjd mitt i all bedrövelse. Nöjd över att så många varit oroliga, över att så många tycker synd om, och så kan man väl få känna när man är liten ich skadad tänker jag. 

Prinsessbakelse väntade då hon kom hem. Liksom fina presenter från fina grannbarn. Imorgon får de komma på tårta minsann. 

Lilla hjärtat...

❤️

Tapper är ordet...