Vetare och nycklare och...


... och andra grejer...
Viktiga grejer.

Sådana grejer som upptar våra tankar.
Som att Hedvig ideligen vill låsa och låsa upp alla dörrar. För att hon minsann vill bli "nycklare" då hon blir stor.

Eller som när polishelikoptern snurrar flitigt ovanför våra huvuden och Hedvig tror att de letar efter en tjuv.


- Om de hittar tjuven, å' han har stulit exempel pengar, då kastar polisen tjuven rakt i finkan!

- Det gör dem nog. Vad duktig du är som vet att man inte får stjäla pengar.

- Man får inte stjäla pengar eller någonting!

- Precis! Du vet så mycket Hedvig!

- Ja.
När ja' blir stor, då, då ska ja' bli vetare...


❤️


Älskade, kloka lilla vetare...

När de möts igen...


... springer de fram och kramas...
Lilla H och servitören.

Servitören från härom kvällen som inte kunde sluta skoja med lilla H. Inte heller kunde han sluta stryka henne lver huvudet.

Han som bad gatumusikanterna att komma och spela just för Hedvig. Framför Hedvig. Helt ovetandes om att hon ogillar höga ljud, att hon faktiskt är jätterädd för höga ljud. 
Servitören såg, och lika snabbt som han kallat musikanterna till sig bad han dem tystna och gå därifrån. Allt medan tusen ursäkter på olika språk strömmade från hans mun.

Servitören berättade att hans lillebror har Downs syndrom. Att hans lillebror, som idag är 28 år, är den bästa människan på jorden. Han ber oss vara mycket rädda om lilla H.

Så möttes de igen.
Några dagar senare.
Han sträckte ut armarna. 
Hedvig rusade fram och in i famnen.


En kram, ett möte vi aldrig glömmer...

❤️


Kärlek worldwide...

Att hon...

 
... den lilla vackra...
Är så mycket av allt.
 
Ibland är det svårt att förstå.
Ofta är det galet svårt att hänga med.
Det svänger fort, livet med lilla H.
 
Lika ljuvlig, underbar, mjuk och go' som hon är, lika ilsk, tvär och sur kan hon vara. Det händer från den ena till den andra sekunden.
Vi hänger inte alltid med.
 
Hon kan svära som jag bara hört min egen far svära.
Hon kan stirra ilsket och stint så att de annars så vackra bruna ögonen blir svarta av vrede.
Hon kan spotta ur sig elakheter så att man baxnar. Eller blir stum. Eller både och. Hon kan konsten att provocera som ingen annan. Så där så att mamman tror att hon ska tappa förståndet. Helt och fullt.
 
Men så kan hon dofta länge på en ros.
Stråla med hela lilla brunbrända ansiktet och be varenda kotte som passerar att faktiskt stanna och dofta. Bara för att doften är så underbar att hon vill att alla andra också ska få njuta.
 
Så kan hon leta och leta efter mjölkchoklad i en affär där allt står på ett annat språk. Fråga vad "mjölk" egentligen heter här och nu, och sedan leta vidare. Hoppa jämfota av glädje när hon hittar just mjölkchoklad, så där så att man för en sekund tror att hela butiken ska hoppa ikapp med henne. Genom att hitta sin efterlängtade mjölkchoklad får hon hela butiken att le ikapp med henne. Det är bara hon som kan lyckas med det.
 
 
Lilla H, med skills som ingen annan...
 
❤️
 
 
Vi får nog lära oss att hänga med i svängarna helt enkelt...