En torsdag...


... som känns som en fredag...
Knepigt.

En torsdag som känns som en fredag men som också är som en lördag för att det är söndag imorgon. Fast det egentligen är fredag imorgon.

Ungefär så gick Hedvigs och min konversation vid frukostbordet imorse. Lilla H höll inte med om att det idag är ungefär som lördag eftersom hon skulle gå i skolan idag. Man går ju inte i skolan  på en lördag menade hon, och det är ju sant förstås. 

Hur jag än vände och vred på mina förklaringar blev det svårt för Hedvig att förstå hur det ligger till med dagarna när almanackan inte är som den brukar.
Så pass svårt att jag drog en lättnadens suck då vi behövde lämna ämnet för att gå ut till den väntande taxin.

Hem kom hon sedan, lilla H.
Denna torsdag som känns som en fredag men som också är som en lördag för att det är söndag imorgon. Fast det egentligen är fredag imorgon.

Hem kom hon som sagt, med nybakta bullar bakade i hemkunskapen.
Fikade gjorde vi och nu tar vi helg, oavsett vilken dag man tänker sig att det är.

Trevlig Valborg...

❤️

Åh, dessa skoldagar...

 
... nu i årskurs fyra...
Älskar dem!
 
När jag en dag då och då tar mig tiden och möjligheten att vara med lilla H i skolan, då känner jag mig glad och lycklig. Jag är så glad över att få vara med, och hon är så glad över att jag är med.
Jag känner mig oerhört stolt över Hedvig, och hon visar sig vara stolt över mig! 
 
Hon har så fina, kloka, snälla pedagoger som tycks lägga ribban rätt mest hela tiden.
Och hon är så duktig, vår lilla loppa.
 
Hon läser och skriver svenska av bara farten när vi första timmen är i klass 2B, klassen där Hedvig läser svenska integrerat. Med en egen bok. Eller två förresten. En skrivbok och en övningsbok.
Likadan som de andra i klassen har, det är betydelsefullt.
 
Idag sje-ljudet.
Sje-ljudet som kan stavas med "sj", men som också kan stavas med "sk".
Lite klurigt faktiskt. Om man tänker efter.
 
På rasten har jag spelat killerball och spökpolis och spöktjuv. Minsann.
Jag har till och med förvandlat de arma små liven till zombies. På uppmaning.
 
Engelskalektionen handlade om kläder. Clothes.
Eller, "klouvs" som Hedvig säger.
Hon som gärna kliver ut ur klassrummet, klär ut sig till en dam för att sedan göra en smått teatralisk entré.
 
 
- Oh, what is se wearing?
 
- She is wearing a red hat!
 
 
Lunch.
Skolmat.
Men inte som jag minns den.
Lunchen är så god på Hedvigs skola!
Själv minns jag att jag mestadels skippade lunchen helt till förmån för några knäckebrödsskivor med smör och grillkrydda på. Och eftermiddagshuvudvärk som följd.
Inte idag dock.
 
En hel portion ugnsstekt makrill med kokt potatis och stuvad spenat åt jag.
Hedvig åt tre.
 
Så har hon sytt också, lilla hjärtat.
Hon har sytt klart och fått tagit med sig hem också.
Just idag när jag var där.
En boll. Så klart.
En mjuk boll stoppad med kuddstopp så att man kan få spela fotboll inomhus.
Hon sydde som om hon aldrig gjort annat på en, i mina ögon fantastisk, symaskin som man kunde ställa in på snigelfart! Suveränt om man är liten och vill lära sig. Eller tror att man redan kan för den delen.
Någon här i huset tror sig kunna allt från början, och då kan en symaskin med snigelfart vara det bästa som har hänt. Typ.
 
När dagen var slut och lilla H inte skulle ha fritids susade vi till Ikea.
En mellisfika tänkte jag efter en stund. Köttbullar tänkte Hedvig.
 
 
- Men, du har ju ätit TRE portioner makrill!!!
 
- Ja' vet.
 
- Du kan inte vara hungrig? Inte egentligen.
 
- Jo. De' är så himla gott!
 
 
Så minsta portionen köttbullar fick bli mellis.
Det verkar ju dumt att tjata om en onyttig fika när hon hellre vill ha mat.
Av middagen ikväll blev snudd på intet...
 
Jag trallar över min härliga dag...
 
❤️
 
 
Heja alla barn och heja alla fantastiska pedagoger...

Måndag...


... uteträningen har börjat...
Vi snackar fotboll.

Fotbollsskorna som blivit på tok för små under vintern.
Vi borde ha kollat det, jag vet.
Men hon växer så förjordat långsamt, lilla H. Så långsamt att skor av typen fotbollsdojjor funkar två, ibland till och med tre, säsonger.
Men nu var de för små.

Den tappra lilla fotbollsspelaren knystade inget om detta. Inte förrän skorna åkte av hemma i garaget.
Då gjorde det lite ont i tårna.

Med träning följer kvällsmat.
Skelettet, musklerna och hjärnan behöver mat efter träning. Säger lilla H.
Och det är ju sant.

Dessutom är det något visst med just kvällsmat. Det ligger en mysfaktor i det. Kvällsmat och tända ljus.

Efter duschen frågade jag Hedvig vad hon ville till kvällsmat. Hon älskar inte smörgås, youghurt, flingor och liknande, varför jag väntade mig att hon skulle önska potatisbullar, köttbullar eller korv. 

Det önskade hon inte.
Hedvig önskade tacos.
Det var inget jag varken kunde eller hade lust att sno ihop så där på kvällskvisten, det måste jag erkänna.

Men så hade vi tacobröd hemma av någon anledning. Köttbullar, majs och tacosås finns alltid i det här huset. Så jag gjorde köttbulletacos till den superhungriga och genomfrusna fotbollsspelaren. På vinst och förlust gjorde jag det. Man kan aldrig vara säker på hur nya påhitt tas emot.

Det blev vinst...

❤️


Kvällsmat är nog halva grejen...