Varför ändra på ett...

 
... vinnande koncept...
 
En måndag för mycket, mycket länge sedan, mumsade lilla H och jag vindruvor när vi såg på Bolibompa.
Det var en måndag då Bolibompa erbjöd såväl Pysselskogen som Katten och datormusen samt Pingvinerna från Madagaskar. 
 
Sedan dess är det hugget i sten.
Att vi ska äta just vindruvor på just måndagar och vid just dessa program.
Ibland får jag locka till improvisation och erbjuda annan frukt eftersom jag, slarvig som jag är, inte alltid kommit ihåg att se till att vi har gröna vindruvor hemma. Det är bara gröna som räknas. Idag blev det improvisation och den gick hem hos lilla fröken.
 
– Kan du hämta uinluvol till mej...?
 
– Åh, det har vi inga idag...
 
– Va´?! Hal vi inte?! Kan ja´ få banan tack?
 
– Nja, alltså du har precis ätit middag och jag tycker inte du behöver en hel banan nu.
 
– En hel banan ellel ingen banan, tack!
 
– Hm, då får det bli ingen banan idag Hedvig.
 
– Men åh... kan ja´ få apelsin? Snälla? O äpple? I en skål? Tack.
 
– Det kan du...
 
– Hel apelsin och hel äpple?
 
 
Det sista svarade jag inte på, med flit...
Jag tänker att man kanske inte behöver en hel apelsin och ett helt äpple i en sådan liten kropp. Särskilt inte som den redan var proppfull med makaroner och falukorv. Det blir lätt mycket i en matglad liten kropp, om än att det är nyttigt med frukt. Eftersom jag inte hade svarat på sista frågan, och därmed inte lovat något, skar jag upp lite apelsin och lite äpple i köket utan att lilla H såg. Jag placerade frukten i en skål precis som hon önskat men vågade inte lägga i banan över huvudtaget. Hon hade ju varit så bestämd med att hon ville ha en hel banan eller ingen och jag anade att hon skulle genomskåda mig om jag bara hade lagt dig sisådär en fyra, fem skivor banan.
 
Idag gick det alltså hem, och att det bara var en liten bit apelsin och en liten bit äpple var inget som noterades. Hon åt sin frukt - om än inte att jämföra med uinluvol förstås - och måndagsordningen var återställd.
 
 
 
– Nästa månda´ loval du att sssccchhhöpa uinluvol, okej...?
 
 

Att vakna med ett leende klockan 06:12...

 
... säga "Go´mollon" och fråga om det är dags att åka till Vänersborg nu...
 
Då är det svårt att inte le och krama om den där lilla morgongosiga kroppen - fast man är så trött och liksom aldrig slutar att hoppas på sovmorgon i det här huset.
 
Att vänta i flera dagar på att få åka till Vänersborgs äventyrsbad med egna kompisen kan verkligen göra att man är alldeles prillig. Att veta att kompis Johanna gjort matsäck enligt önskemål kan också göra att man är alldeles prillig. I flera dagar kan man vara prillig. Och vaknar man strax efter sex kan det vara väldigt länge att vänta ända tills halv tio. När klockan blir halv tio och Johanna äntligen kommer så kan det bli så där galet roligt och spännande och allt på en gång så att man inte vet vart man ska göra av sig.
 
Alltså, vi är så glada för Johanna i den här familjen.
Fina Johanna som gått upp extra tidigt idag och gjort chokladbollar att ta med till badet.
 
Och vi andra då?
Som blir lite lätt handlingsförlamade då lilla H plötsligt inte är hemma.
Som inte vet ett dugg vad de ska göra och hitta på eller någonting eftersom det blir så tomt och tyst i huset.
Pappan, han jobbade lite. Systern sov och sov. Bröderna var inte hemma och mamman, hon åkte och tränade. Så där en lördagsförmiddag som hon liksom aldrig riktigt hinner med annars. 
 
Så kom solen och lunchen avnjöts ute.
Plagg efter plagg åkte av och plötsligt hade Ebba bara bikini på, Ludde bara shorts och t-shirt, mamman bara shorts och linne, pappan som tvättade bilen hade trädgårdsbrallorna och t-shirt. Alltså, vi snackar mars och det har varit bikiniväder. April har bjudit på dessa dagar tidigare, men mars?! Galet men underbart tycker jag som är en soldyrkare av stora mått. Penséer planterades av bara farten, i flera krukor än jag hade tänkt men oj så vårigt och fint det blev. Och så härligt det kändes. Det är något med åldern tror jag! Att krukor, planteringar och blommor liksom bara känns viktigare och bättre för varje år. Jag kan snudd på känna mig rörd över de sköra, späda små plantorna. Otänkbart för bara några år sedan, men jag är glad för känslan som infunnit sig.
 
Så kom lilla H. Som en virvelvind!
Av med alla paltorna, på med de älskade Spidermanshortsen och sedan lade hon sig platt ner och bara toknjöt av solen. Vilken eftermiddag! Solen sken och värmde! Alla mina barn runt omrking mig solandes, spelandes fotboll, lyssnandes på musik, hoppandes studsmatta, fikandes... Lovely!
 
Pricken över i:et när Ludde säger att han ska ner till havet och bada.
 
– Bada?!?!?!
 
– Japp! Eller... det är min tanke i alla fall...
 
– Men... du brukar ju inte bada så här års!
(det är Ebba som brukar bada i mars)
 
– Näe...ja´ vet...
 

Någon timme förflöt och sedan kom han hem.
Blöt i håret, iskall - läs *avdomnad-i-hela-kroppen* men ack så nöjd...
 
Stelfrusen slängde han in sin väska, tog sin plånbok och åkte och köpte - glass!!!
 
 
Jag känner mig mest glad att han är glad och nöjd och över att Ebba trallar omkring och gör sig fin för kvällens fest. Trallande barn är den allra, allra bästa medicinen för själen...
 
 

En fredag ...

 
... av blandad kompott...
Precis som livet är tänker jag, blandad kompott.
 
En fredag då man både kan oroa sig för världens finaste, vara ledsen, gråta tillsammans med någon som mist någon, trösta, fundera, grubbla, gråta och oroa sig lite till...
 
Men också en fredag där man ler, skrattar och njuter.
Njuter av att helt otippat svänga förbi bageriet med äldsta hjärtat för att köpa godsaker. Sedan kan man fortsätta njuta då man hämtar yngsta hjärtat efter skolan och hela korridoren kokar av kramar, pussar och kärlek mellan bästa vänner. Så blir man varm i hela kroppen när lilla hjärtat har bakat frallor på hemkunskapen och är så stolt att hon spricker när hon visar dem och förklarar att man faktiskt hade en halv deciliter vit mjölk i dem. Puh, tänker vi, att mjölken ändå var just vit. Sedan kan man skratta så man nästan trillar omkull när yngsta hjärtat brottar ner äldsta hjärtat och säger att hon älskar hennes hjärna - ordet "hjärna" uttalas då på bredaste skånska för så gör man minsann i söndagens "Bacillakuten". 
 
Efter det kan man fortsätta njuta av fika i solen med bästa flickorna som tycker så mycket om varandra att de verkligen inte kan sluta pussas. Att sedan spela fotboll på gräsmattan, utan jacka, gör också att man ler fast man ligger under oavsett hur många mål man faktiskt gör - på riktigt. När sedan fina mellanhjärtat kommer hem och bara vänder för att gå ut och åka longboard för att det är vår, då ler och njuter man lite till.
Fast man egentligen är både ledsen och orolig.
 
Vilken tur att man kan vara alla känslor på en och samma gång...
 
 
 
Själva livet är verkligen en blandad kompott...