Om att ha namnsdag...

 
... och verkligen bli lycklig för så lite...
 
Idag är det Mariadagen.
Vi är många i familjen som heter Maria.
Ebba Maria, Hedvig Maria och Jessica Maria.
Så har vi min mamma Gertrud Maria och min syster Anette Maria. 
Så har vi min lilla mormor Rut Maria som inte längre finns hos oss men som jag tänker på stup i kvarten.
Hade lilla H inte sett ut som en liten Hedvig Maria då hon föddes, då tror jag att hon hade fått heta Rut Maria.
 
I morse vaknade lilla H strax före halv sju.
Pappan var redan uppe medan jag låg i sängen och toknjöt av en kopp kaffe som pappan gjort.
Sant! Jag kan inte vänja mig av med den vardagsnjutningen att börja dagen med en kopp kaffe i sängen. Helst i mörkret bredvid tungt sovande liten H. Vardagslyx tänker jag...
 
Så vaknade hon, satte sig upp direkt - så klart - och ville att jag skulle sätta på Bolibompa, ge henne hennes glasögon samt en kopp varm mjölk (som var föreberedd - så klart - inte går jag upp en gång till inte) . Jag gjorde allt hon önskade, pussade henne i den nattvarma, mjuka, fina nacken och viskade Grattis på Mariadagen. De där stora, vackra, bruna ögonen hon har, lilla H, de blev plötsligt ännu större och hon utbrast (jo, verkligen utbrast)
 
–¨Tack! Hal du nå´t till mej..?

Tja... det hade jag ju...
Två små paket. En Emil-i-Lönneberga-pysselbok och ett Kinderägg. Som man faktiskt fick äta där och då, rakt upp och ner klockan halv sju en namnsdagsmorgon - i sängen. Vilken lycka! De där bruna vackra ögonen som jag bara drunknar i strålade. Fullkomligt strålade!  Blicken gjorde min dag!
 
När jag sedan hämtar lilla H på fritids och hon - efter sitt första bryt över att Ebba inte var med - bara är så fantastiskt trevlig att ha med sig på Ica är jag förbluffad. Ica, en fredag klockan ett, är inte en bra grej faktiskt. Hedvig avskyr att handla och Ica var proppfullt med folk. Det brukar inte alltid bli så bra. Men idag blev även det bra. Hedvig klappade på bebisar, hälsade till höger och vänster, plockade det jag bad henne om och varken mer eller mindre och vi mötte en favvofröken från fritids som fick en bamsekram.
Jag kände att det går ju bra det här...
 
Till de anställda som plockade upp varorna berättade Hedvig att hon minsann också tänkte jobba på Ica då hon blir stor och allihop svarade och sade att jo, det tyckte de också och de längtade minsann tills hon blir stor och kan börja jobba med dem. Strax innan kassorna blev hon mer handlingskraftig, lilla H. Hon högg helt enkelt tag i en pall-lift (om det heter så), sade till killen som släpade på den att hon tänkte hjälpa till och att hon tänkte komma och jobba med honom när hon blir stor.
 
– Vad bra! Då hjälper du mig att backa pallen nu och sedan köra in den mot väggen? Till vänster liksom.
 
– Japp! De´ göl ja´ om du vill!
 
Sagt och gjort!
Hedvig backade pall och körde pall mot väggen, till vänster liksom. Sedan tackade killen för hjälpen och Hedvig sade Varsegod och hela fredagen kändes liksom som toppen.
 
 
Namnsdag och allt...
 
 
 

T9 kan vara suveränt...

 
... men kan också spela en ett spratt...
 
De gånger man stavar nästan rätt, så blir det rätt.
De gånger man inte stavar så rätt, glömmer ett mellanslag eller så, så kan det bli himla knasigt.
 
Som när storasyster Ebba Maria, som susat till Stockholm, skriver ett grattis-på-namnsdagen-sms till lillasyster Hedvig Maria och lilla Hedvig Maria vill svara med orden "Du är söt"...
 
 

Alla de där klokorden...

 
... som hoppar ur den smultronröda lilla munnen...
 
Jag önskar ofta att jag besatt den visdom lilla H bär på.
Det är som om hon burit en alldeles särskild och egen visdom sedan hon kom till vår jord. 
 
Ikväll tittade hon upp på den nattsvarta himlen och uttryckte en önskan om att se en stjärna.
Vi stod stilla en stund och kikade upp mot himlen. Plötsligt blir den så tydlig för oss, den enda stjärna vi kunde se. Jag hann tänka att det vore kul om den föll, så att vi fick önska oss någonting. Hedvig tänkte annorlunda. Helt annorlunda.
 
– Titta mamma! Sssccchhhäääänan lyser för mej!
Den lyser o säjel att den älskal mej.
Det äl sssccchhhääälek i sssccchhhääänol, vet du de´...?
 
Nej, det visste jag ju inte. Inte förrän ikväll.
 
Så klart att det är kärlek i stjärnorna...
 
 
 
 
Det låter så självklart när lilla H berättar hur det faktiskt är...