Jag tränar på konsten att...

 
... göra annat fast huvudet är fullt av oro...
Magen också för den delen.
 
Igår tränade jag så infernaliskt på just detta att jag både dammade, dammsög, lekte i snön i flera timmar, åkte skridskor, lagade lunch, lagade middag, tog ett bad och ja, sedan tog det stopp. Men jag gjorde det. Jag höll mig sysselsatt och jag gjorde det med bravur om jag får säga det själv. 
 
Oron handlade om lilla Ebba som for kors och tvärs till Danmark, till Island och till Boston.
Själva resandet var inte källan till oro. Ebbas kluvenhet och ledsenhet var källan.
Så stor, och ändå så liten, susande hon iväg med tårarna rinnandes...
 
Men så kom sms:et i natt.
Hon hade landat i Boston och två bästa vänner twittrade om att de mötte efterlängtade Ebba med massor av kärlek. Lugnet infann sig i både huvud och mage. Hon är på plats, hon har det härligt och hon har ätit sig mätt på cheesecake på Cheesecake factory.
 
Gott så.
 
❤️
1 Anki Sandinge:

skriven

Det spelar ingen roll hur stora eller små de är. De är fortfarande små i våra hjärtan. Härligt att resan över gick bra. <3

Svar: Det gör ont när knoppar brister...
Jessica

2 Linda:

skriven

Åh, så skönt att höra att hon kommit fram och är väl omhändertagen! God fortsättning till hela familjen och ett gott nytt år ❤️ Kramar från Linda, Tillda, Wiggo och Johan

Svar: Aldrig har väl cyberspace varit så viktigt som nu! Kram
Jessica

3 Anonym:

skriven

Tänker på Hedvig ikväll med alla raketerna! Hoppas att det är färre raketer i ert nya område!
/Jennie

Svar: Nja, aningen bättre var det, men långt ifrån bra. 😳
Jessica

Kommentera här: