Att bjuda hela...


... fotbollslaget på bowlingkalas...
Plus de i klassen som inte spelar fotboll.

Det blir en livad eftermiddag.
Men också en eftermiddag full med skratt och flams och bus.
En kalaseftermiddag precis som den ska vara. Där man ingår i ett sammanhang och där alla är omtyckta precis som de är. Där ingen behöver förställa sig för att passa in. Istället passar man in just för att man är som man är...

Jag tänker att det finns många som har att lära av lilla H och alla hennes kompisar. Lära att alla är bra, att olika är bra och att olika berikar...

❤️





En magisk dag...

 
... för yngsta lilla hjärtat...
Precis som hon ville.
 
Halv sex ringde mammans och pappans klocka.
Pappan gick upp direkt, mamman låg kvar ett par minuter.
 
– Ska du inte gå upp mamma? Ja´ fyller år...
 
Så klart att mamman skulle gå upp.
Trekvart senare stegade familjens övriga fem in i sovrummet.
Sången mestadels falsk men ganska mycket frenesi trots den tidiga timmen.
Jag tror inte ens jag behöver beskriva lyckan hos den lilla loppan i sin gröna grodpyjamas.
 
När jubilaren väntade på taxin tyckte hon att det kändes pirrigt i hela magen, och när taxin svängde in på uppfarten viskade hon till mamman att mamman minsann måste berätta för chauffören att det inte är en vanlig dag idag. Det gjorde mamman och chauffören for ut med händerna i en yvig gest och gratulerade och gratulerade igen. Precis som det ska vara en speciell dag som denna.
 
Så är det det där med att hyra hus av bästa värdparet.
Som när mannen i huset stegar ut i morgonsolen strax efter klockan åtta för att hissa flaggan - bara för lilla H.
Eller som när frun i huset ställer ett helt fat med egenodlade vindruvor och lägger ett vackert brev bredvid - bara till lilla H.
 
Om de visste vad det betyder för oss.
Jag tänker att nog ska berätta det för dem en dag...
 
 
Blombud kom och det är bra malligt när man fyller tio år.
Egna blommor... Med bud...
 
Så har vi haft kalas med nära och kära.
Med en kusin till Hedvig som hon inte träffat på många år.
Så många år att hon inte mindes honom, och så många år att han nog upplevde att han inte kände Hedvig.
Nu minns Hedvig William och nu känner William Hedvig.
De klickade gott de två. Som om de alltid känt varandra.
 
Så kom Viktor ifrån Norge!
Det blev bestämt igår och vi höll det hemligt för Hedvig.
Eller, vi avslöjade att någon hon tycker mycket, mycket om skulle komma på kalaset - men vi sade inte vem.
Hon har gissat hela dagen. Mest gissade hon på morbror Nicke.
 
– Honom tycker ja´ om. Nicke.
 
Men det var inte Nicke.
Det var Viktor och hans mamma och pappa.
Oj, så glad hon blev!
Tänk att Viktor susade hit ända ifrån Norge. För Hedvigs skull.
 
Och bästa före detta grannarna kom också!
Och kunde spela fotboll och leka med Hedvig!
 
 
 
Så den efterlängtade tårtan. Barcelonatårtan.
Som var en succé både att skåda och att äta. Och med fotbollsljus på.
Liksom...
 
När gästerna droppade av var lilla H så trött, så trött.
Det räcker nästan inte att säga att hon var trött. Hon var helt slut.
 
– Ja´ vill att Ebba lägger mig. Hon är väääärldens gulliaste...
 
Så klart att Ebba lade sin trötta syster som säger så gulliga saker.
Så klart att Ebba läste en saga för sin trötta syster som säger så gulliga saker.
Sagan tog slut och den trötta systern som säger det som faller henne in sade till Ebba:
 
– Akta den jävla Bamsen och hämta min mamma...
 
 
 
Även om det hoppar små grodor ur den där lilla smultronmunnen, är hon jordens mest ljuvliga varelse och vi hoppas och tror att hennes dag varit så magisk som hon önskat...
 
 

Det där med lycka...

 
... det är hon specialist på att uttrycka, lilla H...
 
Som när hon öppnar ett paket och får sin tredje Woody-docka.
Med huvudet kvar.
 
De andra två har tappat huvudet efter idogt användande.
Den första pratar svenska.
Den andra pratar norska.
Den tredje, den med huvud, pratar engelska.
 
Alla dessa språk för att de är så svåra att få tag i...