Sista dagen...



... av fyra fantastiskt sköna dagar...

Idag tog vi med lilla H upp till toppen. Knapplift, ankarlift och sittlift, hon gillar dem alla och tyckte det var otroligt spännande att åka "högst upp".

Vi kom upp och vi var alldeles nära den enorma snögubben som Hedvig endast sett på låååångt håll innan. Lite förvånad blev hon över att han inte hade några armar:

- Då kan han inte vinka till mej...

Det var kallt på toppen, det blåste lite idag till skillnad från de andra dagarna. Passande var att knalla in på toppstugan och värma oss med kaffe och varm choklad med vispgrädde. Hedvig gillar varken kaffe eller varm choklad men tyckte det gick lika bra först värma händerna vid brasan och sedan värma sig lite till, med Festis och chokladboll. Det gick ju bra det också.

Efter fikat passade hon på att vila sig lite i pappans knä innan vi vinkade hej då till snögubben och susade ner för alla backar igen.

Nu susar vi hemåt och känner oss fantastiskt nöjda och glada över att ha tillbringat en underbar påskhelg i fjällen, tillsammans med bästa vänner.

De här dagarna lever vi länge på...



 

Tjohoo...



... äntligen i fjällen...

Dagen har bjudit på strålande sol, en minusgrad, skidor, snowracer, god mat och dryck - känns som livet på en pinne!

Det är två år sedan lilla H åkte skidor och vi var lite spända på hur det skulle gå idag. Det gick bra!!!

Viljan och längtan hos Hedvig var stor men efter två åk tog orken slut och hon ville gå till lekplatsen istället. Förståeligt kan jag tycka med tanke på att hon varit vaken sedan klockan fem i morse.

Än mer förståeligt om man betänker att Hedvig har lägre muskeltonus än de flesta av oss och faktiskt blir trött. Hon är långt ifrån en latmask, vår lilla H, så när hon säger att det räcker, ja då räcker det verkligen...

Efter att ha kommit in i stugvärmen, ätit god mat, mumsat popcorn och tittat på "Fixa rummet" fick Hedvig frågan om hon ville basta med pappa och John.

- Nej tack det äl bla... Ja' sovel istället...

Lilla, trötta, rödkindade H somnade så fort hon lade sitt lilla huvud på kudden...

Våren är på g...

 
 
... det märks så tydligt när ingen vill gå in...
 
Det är kallt, ja visst, men vänder man sitt ansikte mot solen värmer den våra kinder.
Fräknarna kommer som ett brev på posten och aldrig är de så välkomna som i mars och i april.
 
När vi kommer hem från fritids, lilla H och jag, vill vi bara vara ute och ute lite till, och sedan ännu längre.
Idag har vi spelat fotboll i två timmar. Fotboll på gatan, fotboll på gräset och fotboll på altanen.
Rätt som det var ville lilla H fika. Vi brukar inte fika sådär en vardagseftermiddag när mellanmålet ligger i magen och middagen börjar närma sig. Det sade jag till Hedvig som väldigt förvånat tittade på mig och sade:
 
- Mäh! Mammaaa! Solen ssssccchhhiiiiinel å de äl ssssccccchhhhööööönt ute. Nu fikal vi tyckel ja´!!!
 
Så vi fikade...
 
Vi fikade utomhus och njöt av solen och av varandras sällskap...