Idag har vi bakat...

 
 
... lussekatter lilla H och jag...
 
 
Jag har bakat traditionella lussekatter och Hedvig har bakat Spiderman-lussekatter!
Fast det ser ni väl ovan? Att det är Spiderman-lussekatter menar jag...
 
Så fina att jag inte vet hur vi skall kunna äta upp dem!
 
Jag har bakat länge, jag har bakat tills degen tog slut.
Hedvig har bakat en kort stund, närmare bestämt tills de fem Spiderman-lussekatterna var klara och låg på plåten. Då ledsnade lilla fröken och lämnade sin bakplats.
 
 
    
 
 
Nåja, kvar fanns glögg, tända ljus och en stor deg så jag bakade på för mig själv.
Det dröjde dock inte så länge innan Hedvig var tillbaka hos mig i köket men då för att "kolla på".
Jag frågade om hon ville baka mer men nej...
 
 
- Nej tack, de äl bla! Ja´ ville inte bli kladdi´ mamma. Ja´ kollal på istället...
 
 
Det är ju klart, vill man inte bli kladdig är det helt klart bättre att kolla på...
 
 
 
 
 
   
 
 
 
 
       
 
 

Jag tror minsann att...

 
 
 
 
 
 
 
... lilla H:s längtan efter jul smittar av sig...
 
 
Jag har annars ett lite kluvet förhållande till jul, eller... egentligen är det inför jul jag ofta känner mig kluven.
Känslan har kommit som vuxen och jag vet precis när den inträffade och den hänger liksom kvar. Dumt, så dumt, eftersom jag njuter av alla förberedelser och jag njuter verkligen av själva julafton. Men ändå brukar jag så här några veckor innan dopparedagen känna av någon slags kluvenhet inför det hela.
 
I år är det annorlunda!
 
Lilla H säger ungefär trettiofyra gånger varje dag att hon längtar efter snö och jul och jag känner ända inifrån och ut att jag är benägen att hålla med henne; jag längtar också efter snö och jul. På något vis blev det väldigt tydligt ikväll och det är en skön och lugnande känsla.
 
Efter att jag lagt lilla H tände jag ljus, värmde lite glögg, satte på musik, inte julmusik - det känns lite för tidigt - men annan mysig musik och sedan rostade jag nötter med kanel och ingefära. Jag bakade också en banankaka, även den med kanel och ingefära i och de ljuvliga juliga dofterna spred sig i hela huset, jag värmdes av glöggen samtidigt som jag kom på mig själv med att, utan kluvenhet, se fram emot luciatåg, julfester, julmarknader, bak, matlagning och annat som hör julen till.
 
 
Jag tänker trotsa kluvenheten i år och bara njuta av tiden som är...
 
 
 
 
jul
 

Jag prövar att anamma Hedvigs förmåga...

 
 
 
... att se det positiva i saker och ting...
 
Jag hyser stor respekt för den förmågan och jag prövar just idag då jag tror att jag efter en halv dag på spa har stor chans att lyckas med att behålla mitt lugn och se det positiva i det som lätt kan uppfattas som aningen negativt.
 
Det gäller läxan.
 
Läsläxan som Hedvig fullständigt tramsade bort förra veckan då hon klart och tydligt markerade att läxor inte längre är roligt. Då, i min frustration och i min vilja att göra något nytt, något roligt av just läsläxan plockade jag fram vårt språkpussel. Jag skrev nya ord som jag laminerade och klippte, jag slet mitt hår för att hitta rätt ordklass och därmed rätt färg till miljoner småord som jag blev påmind om att jag faktiskt glömt vilka ordklasser de tillhör. Jag fick dock lön för mödan, Hedvig tyckte det var roligt att läsa en mening och sedan pussla den för att till sist läsa den igen. En hel liten läxbok gjorde vi på det viset, en gång varje dag.
 
Igår kom Hedvig hem med denna veckans läxa. En räkneläxa, en skrivläxa och en läsläxa. Lite knorrade hon allt igår då vi satte oss men gjorde ändå räkneläxan med stor optimism, ville spara skrivläxan tills idag och hon läste sin läsläxa utan pusselbitar. Det tar nämligen lite tid att förbereda dessa pusselbitar och den tiden tog jag mig igår kväll. Jag slet mitt hår ytterligare en gång, konsulterade en god vän som studerar till handledare i Karlstadmodellen, skrev ut, laminerade, klippte och till slut var det klart.
 
På något dumt sätt förväntade jag mig att lilla H skulle vara lika positiv till att läsa och pussla sin läxa idag som hon var förra veckan.
Jag vet inte hur jag kunde tänka så dumt?!
Jag vet ju hur hon funkar den lilla damen, jag vet ju att hon ratar det mesta jag försöker locka in henne på, men ändå...
 
Hedvig valde i eftermiddag att först göra sin skrivläxa och därefter tog hon sig an sin läsläxa, lite motvilligt men hon gjorde det utan några stora protester. Efter tre sidor i boken började hon tramsa och sura. Vanligtvis hade jag försökt lirka lite lugnt och sansat, allt medan jag hade känt hur irritationen tog fäste i mig.
Men inte idag!
Nej då, jag behöll mitt lugn, jag resonerade klokt och begåvat och då Hedvig sade:
 
 
- Ja´ älskal inte pusslet mamma...
 
 
då strök jag mitt lilla hjärta över huvudet, log och sade ömt:
 
 
- Du har ju varit så duktig och pusslat tre sidor gumman! Det räcker så, du kan läsa resten av boken utan att pussla...
 
 
Som en sol sken hon, lilla H, och läste högt och tydligt de resterande sidorna av boken!
 
Den lilla irritation som försökte ta fäste i mig motade jag bort. Den handlade mest om att jag nog tyckte att det kändes lite otacksamt då jag lagt ett par timmar på pusslet igår och det kan jag ställa mig över. Jag väljer att se det positiva i det hela istället, jag väljer att se det som en win-win-situation; Hedvig fick både pussla och inte pussla sin läsläxa - hon fick som hon ville. Jag å min sida nådde mitt mål som var att få Hedvig att läsa hela boken på ett bra sätt!
 
Jag kan inte låta bli att tänka att mer spa åt mammor kanske per automatik ger mer lugn och harmoni åt barnen...