Dagen började tidigt...




 
... närmare bestämt med frukost i bilen för lilla H redan klockan 06.45...
 
 
Turen gick till ögonkliniken på Uddevalla sjukhus där vi skulle vara i god tid innan vår tid 7.45. Det var idag dags för den årliga stora undersökningen med droppar i ögonen, sedan ännu mera droppar i ögonen och därefter är det dags att vänta en halvtimma och sedan skall det undersökas, mätas och hittas värden. Under tiden vi väntar en halvtimma brukar vi gå och fika, lilla H och jag. Idag var vi snudd på först in i sjukhuscaféet och jag är inte säker på att jag är helt bekväm med att bjuda min dotter på chokladboll kl 08.00 en fredagsmorgon men lovat är lovat.
 
 
 
 
Det brukar gå bättre än vad det gjorde idag men det gick ändå bra. Jag sade ifrån till den läkare som gjorde undersökningen i den "apparat" Hedvig skall lägga hakan och pannan emot och sedan sitta blickstilla och titta stort på en enda punkt. Jag sade ifrån då hon var extremt stressad och forcerad och när Hedvig inte gjorde som hon blev ombedd blev hon irriterad. Märkligt kan jag tycka, arbetar man med barn borde tålamod vara en av de främsta egenskaperna. Nåväl, jag sade ifrån på ett vänligt sätt viket ledde till att hon blev otrevlig även mot mig och då bad jag henne att inte vara otrevlig då det säkerligen skulle bli ännu svårare att få fram korrekta siffror.
 
Då svängde hon och det blev bra!
 
 
 
 
Efter första omgången med droppar tick lilla H välja något i lådan. Bland ringar, bokmärken, glittriga saker och Hello Kitty tatueringar hittade hon ett sladdrigt skelett i färgen orange:
 
 
- Den ville ja´ ha!
 
 
Efter andra omgången med droppar fick hon välja ytterligare en sak i lådan - det blev ytterligare ett sladdrigt skelett i färgen orange När "vi" till slut hade lyckats få bra siffror från "apparaten" fick Hedvig även där välja något i lådan. En annan låda denna gången. Det blev ett tredje sladdrigt skelett i färgen röd. När läkaren sedan förstod att Hedvig nyss haft födelsedag fick hon ta ytterligare en sak ur lådan. Hedvig valde då ett fjärde sladdrigt skelett i färgen vit och kände sig galet nöjd!
 
Förutom att vi blivit med fyra skelett har vi också hunnit med en utlovad lunch på Mc Donald´s då Hedvig med posten denna veckan har fått ett födelsedagskort från hamburgerjätten. De ville bjuda henne på ett Happy Meal då hon fyllt åtta år och dagen idag passade oss bra.
 
Efter en hysteriskt effektiv förmiddag går vi nu mest här och skrotar och väntar på bästa Viktor som kommer till oss snart.
 
Lilla H väntar och längtar också med spänning på sitt barnkalas i morgon...
 
 
 
 
 

 
 

Idag var det dags...

f
 
 
... äntligen startade simskolan...
 
 
I slutet av våren, eller i början av sommaren - jag minns inte, fick jag av goda vänner höra att grannkommunen Uddevalla erbjuder simskola till barn med funktionsnedsättning. WOW tänkte jag - kanske tänker du att en så kallad "vanlig" simskola borde fungera? Det gör den nog, egentligen, kruxet med en "vanlig" simskola är att det då oftast finns en instruktör, kanske två, till en hel barngrupp - det funkar inte kan jag säga. Då skulle lilla H hamna i skymundan, inte våga ta för sig, inte lära sig och - det värsta - känna att hon inte platsar...
 
Det går inte!
Att lilla H ska känna att hon inte platsar, att hon inte duger menar jag.
Det blir min livsuppgift att se till, det har jag känt sedan dag ett hon föddes. Alla platsar, alla duger och om jag bara kunde skulle jag öppna mitt hem för alla som vill och behöver få känna att de just duger...
 
Hur som helst, med simskolan i Uddevalla för barn med funktionsnedsättning fungerar det så att alla barn får en egen simlärare!
 
Men eller hur?!
 
Det kan inte bli bättre!!!
Så fort jag förstått att detta ens fanns ringde jag för att, som jag trodde, ställa mig i kö. Hör och häpna men just till denna terminen hade simklubben fått möjlighet att göra en extra grupp och Hedvig fick plats! Plats med start idag och därefter varje torsdag långt in i december.
 
Ibland har man tur och jag har känt mig lycklig för detta hela sommaren! Hedvig är ett vattendjur utan dess like och som jag nämnt tidigare simmar hon kanonbra, kruxet är att hon bara kan simma under vattnet. Jag känner att vi hittat två av Hedvigs "grejer"; fotbollen och simningen, och det känns så bra, så kul! Extra kul är det eftersom Hedvig denna terminen inte fått plats i habiliteringens badgrupp. Den fokuserar förvisso inte på simträning, mer på vattenvana och motorik, men den har varit guld värd för Hedvig.
 
Dagen idag har varit efterlängtad inte bara av mig utan även av lilla H. Nu är hon minsann åtta år och nu är det simskola som gäller, inte bara "bada med barnen" som hon kallat habiliteringsbadet.
Idag fick vi en halvtimmes resväg efter fritids, vi kom fram alldeles för tidigt, det var nytt omklädningsrum att utforska, nya duschar, ny simhall - det var värt allt!
 
Vi var tidiga och Hedvig badade på egen hand en lång stund innan hennes grupp skulle starta. Då det var dags kom hon glatt med mig och gick ika glatt bort till den del av simhallen samlingen skulle äga rum. De andra barnen satte sig i en ring medan Hedvig förklarar för mig att hon tänker sätta sig på botten av bassängen. Jag sade "Nej, du ska sitta här med de andra barnen", och Hedvig sade "Nej, ja´ sittel på botten ja´". Jag upprepade vad jag sagt och hon upprepade vad hon hade sagt. Sådär höll vi på några "vändor" och plötsligt hoppar hon i och sätter sig verkligen på botten! Det var förvisso en barnbassäng men i stående positition nådde vattnet Hedvig till hakan så ja, när hon satte sig på botten så satt hon verkligen under vattnet medan de andra små barnen satt fint i en ring och väntade på henne.
 
Plötsligt kommer hon upp som skjuten ur en kanon, drar ett djupt andetag för att sedan återigen sätta sig på botten.
 
Jag bad en av simlärarna att be Hedvig komma upp eftersom jag vet att mitt ord är lönlöst. Sagt och gjort, en lärare bad henne komma upp, Hedvig kopplade på sitt solskensleende och sade:
 
 
- Ja ja, ja´ kommmel....
 
 
Så satt hon där plötsligt, i ringen, och uppförde sig precis lika duktigt som de andra barnen!
Åh, så stolt jag blev!
 
Själva simskolan satte igång och efter fyra, fem minuter kom Hedvig upp och sade:
 
 
- Mamma, ja´  gål till stola bassängen, häng me´...
 
 
Jag hängde med Hedvig och Sara, som just Hedvigs fantastiska tränare heter.
De fann varandra de två!
De skojade, skrattade, busade men framförallt så simmade de!
Jag är stum av beundran!
Sara lärde Hedvig att crawla! Hon crawlade "hälv"!!!!! Inte så lång sträcka men i alla fall! Hon crawlade på mage, hon crawlade på rygg, hon simmade bröstsim under vattnet och jag ser att hon kommer att lära sig simma bröstsim med huvudet ovan vattenytan!
 
Vi har gjort det!
Precis som med fotbollen har vi hittat rätt!
Lilla H sken som en sol då hon efter 45 minuters simskola anfådd klev upp ur vattnet och utbrast:
 
 
- Ja´ kan mamma! Såg du ja´ val duktig!?!?!
 
 
Lilla skruttafia....