Trevlig Valborgsmässoafton





- På måndag är vi lediga Hedvig!


- Valföl?


- Då är det Valborgsmässoafton.


- Kommel laketel då???
(skräck i rösten, lilla H är livrädd för raketer)


- Nej, det tror jag inte! Lena fyller år då!


- Vikken Lena?


- Din Lena.


- Som i LenaMoaLars?


- Precis! Och Kungen fyller också år då!


- Va?! Kungen! Hetel han då?


- Han heter Carl-Gustav.


- Gustav?


- Carl-Gustav...


- De val inte så fint tyckel ja´...



Jag skrev tidigare...





... att vänner är guld värda...


De är dem oavsett man är liten eller stor.
Jag har en speciell vän, en sådan som man vet att man har till fullo oavsett hur ofta man ses.
Jag är lyckligt lottad och några sådana vänner och jag tror inte ens de anar vad de betyder för mig!

Igår ringde en av dem till mig, Ingela, och hon är mycket, mycket speciell för mig!
Jag tycker så mycket om henne att jag inte ens vet hur jag ska beskriva det och det bästa är att hon nog faktiskt förstår vad hon betyder för mig!

Ingela ringde då jag precis skulle "göra" lite fredag för mig och fyra barn.
Jag skulle duka för att servera räkor till vissa av oss i familjen och grillad kyckling, gott bröd, ost, kex, vindruvor etc till andra i familjen. Då ringer Ingela och frågar om hon får komma en stund.

Om hon får komma?!
Så klart hon får komma!
Ingela är en av de som jag ständigt längtar efter att träffa.

Ingela kom och åt med mig och barnen.
Hedvig kom släntrande från soffan då vi skulle äta och höll handen likt en skygglapp för ögonen då hon passerade Ingela. Jag frågade varför hon gjorde så och hon svarade:


- Ja´ äl lite blug bala...


Blygheten släppte och hon pratade på under middagen. Sedan tyckte Hedvig, vän av ordning som hon är, att det var dags att "flytta fredagen" in i soffan och mysa som vi alltid gör på fredagar. Det innebär i Hedvigs sinne att vi sitter tillsammans i soffan, tänder ljus, "tal flam lite gott", tittar på TV (fast Hedvig tittar mest på sin Ipad), är uppe länge och så...

Jag tror det mest handlar om en känsla av att vara nära, av att vara tillsammans...

Medan jag dukade av gick lilla H och Ingela in i vardagsrummet och kröp upp i soffan.
 
Ingela fick minsann hedersplatsen!
Platsen bredvid lilla H som annars mest är mig förärad och jag tänker att bättre betyg kan ingen få, hedersplatsen liksom...

De kikade på "Fixa rummet" och jag kan tänka mig att även "Barn på sjukhus" bläddrades fram på Bollibompawebben. De småpratade, skrattade och myste och jag hörde ifrån köket hur bra de hade det.

Då Hedvig hade varit "uppe länge" gick jag för att stoppa om henne i sängen. Vi myste en stund och pratade om dagen som varit, om hur roligt Hedvig haft först i skolan och sedan hos Alva. Därefter tänkte lilla H en stund och sade sedan:


- Aa, de val loligt ida´ mamma, å så fick ja´ en ny kompis åsså!

- Fick du en ny kompis?

- Aa, Ingelala hetel hon...


Lite fredagssur på mig...




... kan lilla H vara...

Anledningen är att jag hämtar henne på fritids redan klockan ett på fredagar!
På fredagseftermiddagar har man "Idol" på fritis med musik från Youtube och var en som vill uppträda kan önska en sång fritt ur huvudet - Hedvig brukar vilja uppträda till "Heja Bamse" - och juryn är snäll, enbart snäll!

Sedan jag började hämta Hedvig klockan ett så missar hon "Idol" vilket ibland ger upphov till sura miner. Sura miner som alltid går över fort tack och lov, det är ju ändå bäst att få gå hem.

Igår var det inga sura miner dock!
I flera dagar har Hedvig väntat på att jag skall hämta henne klockan ett för att då åka till Alva!
Söta, fina Alva som från början är en fotbollskompis och numera även en "kompis-kompis".

Då jag stegade in på fritds igår släppte lilla H allt hon hade för händerna och ropade, utan att se sig om:


- Hej då allihopa! Nu åkel ja´till Alva!!!!! Tlevlig helg....


Och ute ur fritids var hon på två röda sekunder. Hon hade inte ens tid att gå på toaletten först utan tyckte hon kunde göra det hos Alva, bara vi kom iväg någon gång!


På väg till Alva åkte vi över Tjörnbron. Den ser vi varje dag till och från skolan och vi åker över den då och då. Igår var första gången jag noterade att Hedvig reflekterade att vi faktiskt åkte över den. Plötsligt då vi är högst upp på bron tjoar hon från baksätet:


- Titta mamma! De äl MIN bokstav!!!!  "H" stål de!!!





Och visst är det Hedvigs bokstav!



De lekte Hedvig och Alva, oj vad de lekte!
Ibland när vi är borta brukar Hedvig säga att hon vill åka hem. Det sade hon även igår men bara ett par gånger i början och efter några timmars lek, god mat och god fika föreslog jag att vi skulle åka hem och "göra fredag" för resten av familjens barn som väntade hemma. Men nej, Hedvig ville inte:


- Åk hälv! Ja´stannal ja´!


Det händer liksom inte att Hedvig säger så!
Hon är likt sin mamma och sin pappa en riktig hemmakatt, vanligtvis i alla fall, men inte igår.

Efter löften om att Alva snart kommer hem till oss och leker gick Hedvig med på att åka hem.

Kompisar, riktiga kompisar, är något av det bästa man kan ha tänker jag...