En död flagga...




I morse åt vi frukost på altanen lilla H och jag.

Det är mysigt!
Det är tredje dagen i rad nu och vi njuter lika mycket båda två.

I morse när vi hade satt oss tillrätta, lyssnat en stund på fåglarna och precis börjat äta ropade lilla H:


- Åh nej! Mamma titta på flaggan!


Jag kikade på grannens flagga, eller vimpel som det egentligen är, och jag såg inget märkligt med den alls.
Den hängde rakt ner förvisso, den hade ju ingen vind att vaja i och det var just detta som fångade Hedvigs uppmärksamhet. Hon fortsatte:


- Åh nej... flaggan blil dööööd nu... stackas flaggan...








flagga

Lika barn...




... leka bäst...?

... eller nej...

... fast jo...

... inte alltid...

... men ofta...


Sedan ljuvliga lilla H kom till världen har vi lärt känna många underbara familjer som också har en extra liten kromosom.

För att man har en extra liten kromosom är man inte stöpt i samma form.

Det tycks vissa tro...

... det gör mig ledsen...

... ledsen därför att den fina lilla människan inte bara kan få vara som den utan att egenskaper och personligheter skall tillskrivas en viss diagnos...

... en människa är en människa kort och gott...

... ingen människa är den andra lik...

Alla brunögda kan inte tillskrivas samma egenskaper, eller blå- och grönögda heller för den delen...
Alla allergiker är inte heller stöpta i samma form, eller svenskar eller norrmän eller danskar heller...

Men jag kan känna, tänka och tycka att lilla H leker alldeles extra fantastiskt bra med några små polare hon har som också har Downs syndrom.

Inte med alla hon känner som har Downs, långt ifrån!
Tack och lov!
"Tack och lov" för att det är ett kvitto på att alla med Downs inte är stöpta i samma form.

Hedvig leker bra med de flesta barn.
Leker bra, vad menas med det?
Att leka "bra"...

Jag menar att man leker "bra" då man leker på lika villkor.
Alla barn, med eller utan Downs, leker inte på lika villkor.

Hedvig leker på lika villkor med några som inte har Downs, som bästisen Alva på dagis!
Alva har inte Downs, Hedvig har Downs och de ger och de tar på lika villkor i leken.
Dagarna i ända leker Hedvig och Alva!

Hedvig leker inte på lika villkor med alla som inte Downs, det gör lite ont...

När det gör ont brukar jag tänka på alla små polare med Downs som lilla H faktiskt har och som hon leker "bra" med. De är många, de små polarna!

Under midsommarhelgen var lilla polaren Felix med!

Felix har Downs.
Felix är ett år yngre.
Hedvig har känt Felix sedan han var fyra veckor gammal.
Felix är en snäll liten polare.
Felix har ett himla humör.
Felix lockar till många skratt.
Felix ger.
Felix tar.

Hedvig och Felix skrattar och busar.
Hedvig och Felix babblar som tokar.
Hedvig och Felix kollar på film.
Hedvig och Felix äter popcorn.
Hedvig och Felix kan vara tysta tillsammans.
Hedvig och Felix blir osams ibland.

Hedvig och Felix är på lika villkor...





   

Vardagslyx




Sommaren är här och de allra flesta av oss njuter till fullo!

Vi hade en härlig, men svinkall, semestervecka till havs förra veckan.
Den här veckan är vi tyvärr inte på havet utan arbetar igen, men ändå; sol och värme är ljuvligt!

Dagarna är långa, ljusa och varma och då arbetsdagen är slut är det ändå så mycket kvar av dagen känns det som. Nu arbetar jag inte jag så långa dagar, jag hämtar lilla H kl 15 varje eftermiddag, jag tänkte mest på att när Hedvigs pappa kommer hem och vi äter middag etc så är det ändå så mycket kvar av dagen på något vis.

Känslan av vardagslyx slår mig ofta under sommarhalvåret!
Det är nog den allra bästa lyxen tror jag, man missar den ofta och får påminna sig om den, men den finns där i små doser och i stora doser...

Igår åt vi en god middag, tog en promenad till havet - lilla H cyklade - badade, fikade, träffade fina vänner och bara njöt av den ljumma kvällen.

Helt underbart!

Hela stranden med alla dess klippor var full av människor i varierande åldrar - och alla dessa människor njöt av denna lyx en vanlig tisdagskväll.

Jag såg på lååååångt avstånd min äldsta dotter som tillsammans med vänner grillade på klipporna.
Först tänkte jag ropa och tjoa på henne men skärpte till mig lite då jag kom på att jag nog skulle uppfattas som pinsam av henne. Istället iakttog jag hennes vackra siluett på långt håll, hörde skratten klinga ifrån henne och hennes vänner och jag njöt av det också!

Visst slängde jag många blickar mot hennes håll i hopp om att hon skulle se mig, men jag varken vinkade eller ropade och det tycktes heller inte som om hon såg oss.
Plöstligt ser jag hennes hand i luften, hon vinkar och vinkar!
Jag blir glad och vinkar tillbaka!
Hon reser sig och jag ser henne gå mot oss längs hela stranden, Hedvig blir eld och lågor - Ebba är bland det bästa hon vet!!!

Ebba kommer fram och ger oss varsin kram, säger att hon såg oss för en stund sedan men att hon väntade tills en korv var klar på grillen. En korv med ketchup på sträcktes fram till korvtokig lillasyster som blev överlycklig!

Det är också lyx!
Att träffa på världens bästa Ebba bara sådär och att hon dessutom hade grillat en korv till världens bästa Hedvig...

Vi promenerade/cyklade hemåt, kvällen var ljum och hela jag uppfylldes av en stark känsla av vardagslyx en vanlig tisdagskväll...













hav