Läxa ÄR kul...




... i alla fall om heter Hedvig, är 6 1/2 år och läääääängtar efter att få börja skolan!


Läxa kan göras på många olika sätt tycker lilla H!
Helst skall den göras tillsammans med storasyskon, helst skall man sitta tätt, tätt bredvid sin storasyster eller storebror, har de sin Macbook i knät har liten H sin "bilar-dator" i knät (en liten röd "laptop" laddad med spel från filmen Cars)...

Blyertspenna och suddgummi är en absolut nödvändighet vid läxläsning, även om blyerts annars anses som tråk...

De nyligen beställda Guldstjärneböckerna kom med posten för några dagar sedan och som alltid sade Hedvig konsekvent NEJ till dessa! Jag vet ju sedan gammalt att allt nytt bemöts med ett kraftigt NEJ men har de sista åren funnit att det oftast funkar att göra en deal med damen ifråga. När Guldstjärneböckerna kom med posten höll mig från att slita upp paketet tills Hedvig kom hem från dagis. Paket är alltid spännande, hon öppnade ivrigt och utbrast:

- Åh, titta mamma! Fina böckel...

Jag föreslog att vi skulle titta i dem och visst, Hedvig höll med.
Hon ångrade sig dock snabbt då hon såg att boken innehöll "uppgifter" att lösa. Hon slog igen boken med en smäll och sade:


- Nej, vill inte mamma... Ja tittal en annan da´ ja...


Får en känsla av att hon för länge, länge sedan genomskådat vad som är "lek" och vad som är "träning". Det är därför jag lägger mig vinn om att rabbla och tjattra oavbrutet om bokstäver, ljud, rim, kategorier och allt vad det är, så att träningen "göms" i alla lekar och i alla vardagsbestyr!

 Hon är smart lilla H!
Då hon anar att det krävs något av henne i gengäld, att hon skall prestera något, då backar hon och hävdar:


- Nej, vill inte...


Ett nej är ett nej är ett nej och det går inte att ändra på!

Hur som helst valde jag ut en av Guldstjärneböckerna som jag fick för mig  var lämplig att börja med. Den har så legat framme på köksbordet ett antal dagar, jag har bläddrat i den, undrat högt hur man gör på den här uppgiften, skrattat lite för mig själv och sagt att ja, men det här var ju en rolig bok etc. Allt för att väcka Hedvigs nyfikenhet, för den kommer i sinom tid - det vet jag! Hon har närmat sig boken, undrat vad jag skrattar åt och till slut bläddrade hon i den när hon trodde att jag inte såg.

Så i måndags kom jag på det!
Det är ju en läxbok och inget annat! Så klart!
En läxbok att ta fram en ledig dag då man är pigg och glad, så är det naturligtvis!

Jag tog fram den i måndags och frågade helt enkelt lilla H om vi inte skulle ta och göra lite läxa...?


- Ja!!! Det göl vi mamma! Ja´ hämtal penna och så....


Då blyertspenna och suddgummi var hämtat satte vi oss vid köksbordet, slog upp första sidan och jag försökte snabbt läsa instruktionerna för uppgiften. Tålamod är inget Hedvig är särskilt utrustad med, vilket i sig kan ses som en utmaning...

Uppgiften gick ut på att titta på bokstaven i kanten och sedan ringa in två av tre bilder föreställande något som börjar på just den angivna bokstaven. Hängde du med?

Det svåraste av allt var att hejda Hedvig och få henne att lyssna och förstå mina instruktioner - men det gick!
Det gick lysande till och med, även om jag önskar att hon inte haft så bråttom!
Då man gjort färdigt en sida i Guldstjärneboken får man en guldstjärna! Guldstjärnan blev dealen den här gången, en guldstjärna är alltid eftersträvansvärd.

Återigen stum av beundran inför lilla H:s kunskaper om bokstäver och ljud konstaterar jag att det gick lysande! Det var inte superlätt men det skall väl heller inte en läxa vara?

Känner att ribban lades på en lagom svår nivå och funderar över om just "läxa" är Hedvigs grej...?





    

Kommentera här: