Gott Nytt År...





... önskar lilla H med familj...


Ett år är till ända och hos mig skapar det en känsla av både glädje, förväntan och lite vemod.
Glädje och förväntan över vad det nya året kommer att bringa, vemod över den tid som passerat och som vi inte kan ändra på om vi nu skulle vilja det.

Ett år innebär för de allra flesta människor både glädje och sorg.
Det händer roliga saker och det händer tråkiga saker.
Var och en får sina törnar i livet och hur vi hanterar dem är upp till oss själva.
Var och en kan förändra sig själv och sitt förhållningssätt till andra, till andras reaktioner etc men en annan människa kan vi aldrig förändra. Och så skall det väl vara?

Men, om människor inte är snälla måste de då inte ändra på sig?
Om människor trampar på andra människor, måste de då inte ändra på sig?

Det tycker jag.

Dessvärre tror jag att människor som inte är snälla antingen inte inser det och därför fortsätter utan att ändra på sig, eller så inser de visst att de inte är snälla men struntar högaktningsfullt i det. Kanske tycker de till och med att den de utsätter gott "kan ha det"...?

Jag vet inte...
Jag förstår mig inte på elakhet.
Jag tror på snällhet.
Snällhet som tycks ha blivit en underskattat egenskap, nästan ett skällsord...
Det kommer jag aldrig att förstå hur mycket jag än grubblar - och jag grubblar vill jag lova!

Snällhet, godhet och omtanke, hur kan det vändas emot en?

Nej, jag är ingen liten ängel som aldrig gör någon illa, men jag är inte medvetet elak.
Jag trampar förmodligen någon på tårna då och då, men inte av elakhet.
Jag försöker finnas där, vara delaktig i människors liv och engagerad i människor jag tycker om.
Jag vill så gärna tro människor om gott och blir därför ledsen ända in i hjärtat när människor inte är snälla.

Kanske är jag för vek?
En mes?
Kanske måste jag ändra på mig?
Bli lite mer elak?

Men jag tror ju inte på elakhet...
Jag kanske kan jobba på att skaffa mig ett hårdare skal?
Ett där inte alla elakheter tränger in och gör ont.

Jag vill så gärna att år 2012 skall bli ett snällt år, ett år som inte gör ont.

Mitt nyårslöfte (som jag för övrigt är helt emot, nyårslöften alltså) blir att bara omge mig med snälla, goda, omtänksamma människor, de som inte bara tar utan också ger av sig själva.

Ju mer jag tänker på det ska jag nog skaffa mig det där skalet så kan de som vill fortsätta att vara elaka, men utan att jag blir ledsen...


Gott Nytt Snällt År till er alla!


Kram








Nyårsafton

En uttjatad dialog...





... som någonstans ändå fyller sitt syfte...


Den har ägt rum idag - igen -, den uttjatade dialogen.
Det händer ganska ofta i det spännande och härliga livet med lilla H, att dialogerna blir uttjatade.
Så får det vara.
Så måste det vara.
Lilla H menar inte att tjata eller trötta ut sin mamma som under flera års tämligen uttjatade dialoger lärt sig att inte ens med minsta suck visa lilla H att vi alldeles nyss hade just den här uttjatade dialogen.

Nej, lilla H vill bara ha koll!

Den uttjatade dialogen kan handla om vad som helst!
Vad som helst som Hedvig känner att hon behöver ha koll på.
För så är det; syftet med den uttjatade dialogen är alltid att få koll!
Och koll vill väl varenda människa ha tänker jag. Hur man sedan skaffar koll är olika för olika individer.
Behöver lilla H ha samma dialog om och om igen för att få koll så är det helt ok för mig.

Den uttjatade dialogen idag löd som följer:


- Mamma, ida´ äl de torsda´!? Den bluna dagen...

- Precis Hedvig, idag är det torsdag, den bruna dagen.

- Inte nyelafton?!

- Nej, inte nyårsafton. Nyårsafton är på lördag.

- Nyelafton på lördag!?

- Mm, precis.

- Kommel laketel då?

- Ja, då kommer det raketer på himlen.

- Laketel inte faliga?

- Nej, raketer är inte farliga. Rakterna är ganska vackra på himlen. Du behöver inte vara rädd gumman...

- Ja äl inte lädd! Laketel äl vackla, många fäljel på himlen, å stjärnol å glittel å så...

- Precis! Raketer är vackra stjärnor på himlen i många färger.

- Inte ida´?!
 
- Nej, inte idag.

- På lördag äl det nyelafton.

- Ja, på lördag är det nyårsafton.

- DÅ kommel laketel å ja´äl inte lädd mamma!

- Vad bra gumman!


En stunds tystnad uppstår varvid Hedvig säger:


- Ja´ gillal inte nyelafton mamma!

- Gör du inte?

- Nä, ja gillal bala idag, den bluna dagen. Å imollon, den gula dagen, då kommel Ebba. Ja´ gillal inte nyelafton...


Ungefär här i den uttjatade dialogen går hon fram till sitt schema och plockar bort bilden på lördagen - den rosa dagen - där det står "Nyårsafton" och sätter tillbaka den på väggen där vi har alla bilder som inte används på veckans schema. Att nyårsafton kommer att inträffa på lördag vare sig bilden hänger där eller inte faller henne inte in.

Den uttjatade dialogen ovan har vi haft ja, jag vet inte... otaliga gånger under dagen idag.
Den är tröttsam faktiskt, men den har ett syfte.
Hedvig får koll!
Jo, hon får koll på att Nyårsafton inträffar på lördag - men det känner jag att hon nog har koll på oavsett dialog eller inte - men vad viktigare är, är att Hedvig får koll på vilken dag hon skall intala sig själv att inte vara rädd för raketer, vilken dag hon skall övertyga sig om att raketer bara är som vackra stjärnor på himlen, i många fina färger...


Lilla H är nämligen skräckslagen för just raketer...



Lilla H filosoferar...

Ikväll då vi läste den himla Önskeboken - igen - som godnattsaga fastnade Hedvig vid sidan med Schleischdjuren i plast. Hon tittade länge och konstaterade sedan:

- Mamma, om man mjölkal leoparden så kommel det små små ungal flån mjölken..