Stora, kloka lilla...




... skoltjejen!


I en och en halv vecka har lilla H varit "förstagluttare" - och hon trivs!
Oj, vad hon verkligen trivs och vad hon redan vuxit in i rollen som skolflicka!

Det är härligt att se och det värmer hela mig inombords, jag som varit så orolig.
Orolig att lämna trygga dagis med dess fantastiska personal.
Orolig att min lilla flicka helt ska försvinna bland alla andra stora barn på skolan.
För att inte tala om skolgården!
Hon ser verkligen pytteliten ut där hon med bestämda och förväntansfulla steg traskar över skolgården med den enorma ryggsäcken på ryggen!
Eller... hur är det nu?
Är det ryggan som promenerar med Hedvig...?
Ser ut så...

Två saker som gjort lilla H stor i mina ögon har inträffat denna veckan.
Ingenting förmodligen i vissas ögon, i mina ögon är det stora framsteg vi talar om.
Den första händelsen inträffade i måndags då vi läste en ny bok. En fantastisk bok som Hedvig fått av sin lilla kompis Filippa; "Mina 1000 första engelska ord" heter den. Hedvig har full koll på att olika språk talas runt henne, hon lyssnar och frågar vad folk säger, vilket språk de talar etc - hon är nyfiken lilla H.

Boken är en bilderbok där både det svenska och det engelska ordet står.
Jag läste först och Hedvig läste efter. Det var roligt och hon ville bara läsa mer och mer.

Så jag fortsätter:
Jag säger "cykel" och Hedvig säger "cykel".
Jag säger "bicycle" och Hedvig säger...¨

Nej...

...hon säger inget, hon hejdar sig, slänger en hastig blick på mig och brister sedan ut i ett fullständigt gapskratt!
Jag vet inte om jag någonsin hört ett så spontant gapskratt ifrån henne och tårar av skratt rann nedför hennes kinder!
Fortfarande fattade jag ingenting...
Samtidigt som skrattet bubblade ur mig också frågade jag vad det var som var så roligt?

Hedvig försökte samla ihop sig (det gick sådär) och mellan skrattsalvorna frustade hon:


- Samma som i "bajs"!!!!


Och sedan bubblade skrattet igen!
Jag är egentligen så långt ifrån sådan humor man kan komma men det här blev annorlunda!
Det var ju galet roligt och det var duktigt av Hedvig att höra liknelsen!
Jo, det är sant; det ÄR duktigt!
Ordet/humorn i sig är kanske inte vad jag annars berömmer men hennes uppmärksamhet och lyhördhet den hejar jag på! Hon måste ha haft 100% fokus på vad vi gjorde och det är så mycket värt för mig!
Min vän Åsa (tillika engelskalärare) som jag berättade detta för hävdar bestämt att det vittnar om äkta språkbegåvning!

Vi har dock enats i familjen om att hädanefter kort och gott säga "bike"...




Den andra händelsen som slog mig med häpnad inträffade ikväll.
Vi pratar ofta med Hedvig om vad det är för dag, hon har sitt schema i köket som hjälper henne att hålla koll på dagen/veckan som är. Ofta då Hedvig skall berätta om något som har inträffat innebär det "igår" även om det är flera dagar, veckor eller månader sedan. Att idag, utan hjälp av schemat, veta vad det är för dag imorgon har inte inträffat tidigare, men ikväll så...

Hedvig stod i duschen och helt utan schema och helt utan att vi pratade om vilken dag det är idag så säger hon:

- Imollon äl de toschda mamma!

- Ja, imorgon är det torsdag gumman...
svarar jag och jag känner den där fantastiska lyckokänslan inom mig;

HON KAN, HON KAN!!!


Då lägger hon plötsligt till:

- Då ska ja ta skolkort mamma!!!


För er som inte förstår så ÄR detta ett framsteg!
Hon har funderat och tänkt OCH kommit på/kommit ihåg att imorgon är det torsdag och då skall hon ta skolkort!
Imorgon är ett begrepp som hon inte tidigare rett ut utan stöd av samtal och schema.

Jag berättade genast för Hedvigs pappa om händelsen och han blev stolt som en tupp!
Han förstod min stolthet för han känner likadant.

Åh, jag önskar så att ni alla kunde förstå att en sådan, i mångas ögon, simpel händelse kan göra mig och resten av familjen sprickfärdiga av stolthet!

Hon kan minsann vår lilla H...


1 Anki:

skriven

Jag förstår !!!

2 Lena (Ludvigs mamma):

skriven

Jag förstår precis !!

Kommentera här: