Stora, kloka lilla...




... skoltjejen!


I en och en halv vecka har lilla H varit "förstagluttare" - och hon trivs!
Oj, vad hon verkligen trivs och vad hon redan vuxit in i rollen som skolflicka!

Det är härligt att se och det värmer hela mig inombords, jag som varit så orolig.
Orolig att lämna trygga dagis med dess fantastiska personal.
Orolig att min lilla flicka helt ska försvinna bland alla andra stora barn på skolan.
För att inte tala om skolgården!
Hon ser verkligen pytteliten ut där hon med bestämda och förväntansfulla steg traskar över skolgården med den enorma ryggsäcken på ryggen!
Eller... hur är det nu?
Är det ryggan som promenerar med Hedvig...?
Ser ut så...

Två saker som gjort lilla H stor i mina ögon har inträffat denna veckan.
Ingenting förmodligen i vissas ögon, i mina ögon är det stora framsteg vi talar om.
Den första händelsen inträffade i måndags då vi läste en ny bok. En fantastisk bok som Hedvig fått av sin lilla kompis Filippa; "Mina 1000 första engelska ord" heter den. Hedvig har full koll på att olika språk talas runt henne, hon lyssnar och frågar vad folk säger, vilket språk de talar etc - hon är nyfiken lilla H.

Boken är en bilderbok där både det svenska och det engelska ordet står.
Jag läste först och Hedvig läste efter. Det var roligt och hon ville bara läsa mer och mer.

Så jag fortsätter:
Jag säger "cykel" och Hedvig säger "cykel".
Jag säger "bicycle" och Hedvig säger...¨

Nej...

...hon säger inget, hon hejdar sig, slänger en hastig blick på mig och brister sedan ut i ett fullständigt gapskratt!
Jag vet inte om jag någonsin hört ett så spontant gapskratt ifrån henne och tårar av skratt rann nedför hennes kinder!
Fortfarande fattade jag ingenting...
Samtidigt som skrattet bubblade ur mig också frågade jag vad det var som var så roligt?

Hedvig försökte samla ihop sig (det gick sådär) och mellan skrattsalvorna frustade hon:


- Samma som i "bajs"!!!!


Och sedan bubblade skrattet igen!
Jag är egentligen så långt ifrån sådan humor man kan komma men det här blev annorlunda!
Det var ju galet roligt och det var duktigt av Hedvig att höra liknelsen!
Jo, det är sant; det ÄR duktigt!
Ordet/humorn i sig är kanske inte vad jag annars berömmer men hennes uppmärksamhet och lyhördhet den hejar jag på! Hon måste ha haft 100% fokus på vad vi gjorde och det är så mycket värt för mig!
Min vän Åsa (tillika engelskalärare) som jag berättade detta för hävdar bestämt att det vittnar om äkta språkbegåvning!

Vi har dock enats i familjen om att hädanefter kort och gott säga "bike"...




Den andra händelsen som slog mig med häpnad inträffade ikväll.
Vi pratar ofta med Hedvig om vad det är för dag, hon har sitt schema i köket som hjälper henne att hålla koll på dagen/veckan som är. Ofta då Hedvig skall berätta om något som har inträffat innebär det "igår" även om det är flera dagar, veckor eller månader sedan. Att idag, utan hjälp av schemat, veta vad det är för dag imorgon har inte inträffat tidigare, men ikväll så...

Hedvig stod i duschen och helt utan schema och helt utan att vi pratade om vilken dag det är idag så säger hon:

- Imollon äl de toschda mamma!

- Ja, imorgon är det torsdag gumman...
svarar jag och jag känner den där fantastiska lyckokänslan inom mig;

HON KAN, HON KAN!!!


Då lägger hon plötsligt till:

- Då ska ja ta skolkort mamma!!!


För er som inte förstår så ÄR detta ett framsteg!
Hon har funderat och tänkt OCH kommit på/kommit ihåg att imorgon är det torsdag och då skall hon ta skolkort!
Imorgon är ett begrepp som hon inte tidigare rett ut utan stöd av samtal och schema.

Jag berättade genast för Hedvigs pappa om händelsen och han blev stolt som en tupp!
Han förstod min stolthet för han känner likadant.

Åh, jag önskar så att ni alla kunde förstå att en sådan, i mångas ögon, simpel händelse kan göra mig och resten av familjen sprickfärdiga av stolthet!

Hon kan minsann vår lilla H...


Ja må hon leva...




... ja må hon leva...
... ja må hon leva uti hundrade år...


Igår var det dags!
Äntligen!

I vanlig ordning hade lilla H vaknat på natten och traskat in och lagt sig bredvid mig. Då hon vaknade igår morse satte hon sig som vanligt upp och sade:


- Go´ mollon!


Jag viskade ett "Grattis på födelsedagen" i hennes öra och då tog det fart!
Oj, som hon regisserade och instruerade oss!
Hon skyndade in i sitt rum igen och ner i sin säng.
I en säng bredvid låg Ebba och sov - vi hade nattgäster som lånat Ebbas rum -  så Hedvig väckte Ebba och bad henne gå ut ur rummet så att hon kunde komma in igen för att sjunga.

Vi andra tassade upp och gjorde i ordning frukostbrickan, tände ljus och lastade med oss massor av paket i famnarna för att sedan putta upp dörren och sjunga för familjens yngsta lilla hjärta!

Hon sov räv!
Lilla H är ganska mycket expert på att låtsas och låtsades gjorde hon med bravur igår morse.
Då "skönsången" ebbat ut satte hon sig lite yrvaket (på låtsas även det) upp o sedan var lyckan total!

Mängder av paket att öppna och lika glad för allting!

Jag satt fascinerat och tittade på henne och tänkte - som så många gånger - att hon har så mycket att lära oss andra med sin totala inlevelse i "här och nu". Det är avundsvärt!

En helomvändning i hennes önskemål kring tårta skedde förra veckan.
Från att i ett halvårs tid har önskat att få en Star Wars tårta med dito servetter, tallrikar och muggar säger lilla H plötsligt att hon ville ha en Hello Kitty tårta!

Star Wars visavi Hello Kitty...

Svårt att hänga med där tyckte jag och får erkänna att jag väntade in i det längsta med att inhandla Hello Kitty tillbehör till barnkalaset - jag var så säker på att det plötsligt skulle svänga tillbaka men nej, hon höll benhårt fast vid att Hello Kitty är vad som gäller!


- Fast ja´ önskal mig Stal Wals glejel... och Hello Kitty...


Vilken tur att alla lördagens och söndagens paket innehöll en salig blandning av Spiderman, Woody, Nintendo DS, Star Wars och Hello Kitty!


En blandad kompott är det bästa tänker jag! Olika är ju bra...











    











     




Kaos är kul... eller?






Familjens egen Woody

Lilla H har fått sitt första schema...




... och jag blir helt rörd!


Åh, jag kan höra hur man tonåringar bara suckar åt mig och liksom undrar HUR man kan bli RÖRD av ett SKOLSCHEMA!?

Ingen idé att förklara för dem tänker jag, tids nog förstår de...

Sitt barns livs första skolschema kan man väl visst bli rörd av!?
Det har jag blivit med alla mina barns första scheman och nu har turen kommit till lilla H...

Så klart är det inte schemat i sig som gör mig tårögd, nyfiken och framför allt mallig!
Så klart är det att just lilla H har nått milstolpen "skola" och blivit så stor att hon nu skall inordna sig efter ja, just det, efter ett schema... Det är väl rörande i sig...?

Jag ser att Hedvig på schemat har svenska, engelska, so/no, idrott med mera.

Igår då jag hämtade henne kom hon springande mot mig med sina glittrande bruna ögon och hon ropade så det hördes i hela korridoren:


- Ja hal haft slöjd mamma!!!!

- Men åh, svarade jag, vad roligt! Har du sytt?

- Nä ja hal inte sytt...

- Nähä... vad har du gjort i slöjden då?

- Ja hal klippt! Ja hal klippt ett moln...

- Men åh, säger jag igen och tänker att det nog är det finaste moln som någonsin klippts.


Jag fortsätter:


- Vad skall du göra med molnet då?


Lilla H tittar på mig en lång stund, sedan rycker hon på axlarna och säger:


- Inte en aning...


Så var det inte mer med det, men lycklig var lilla H över att ha fått klippa ett moln!

Jag njuter av hennes lycka...