Kan det vara så...




... att koden är på väg att knäckas...?

För ett par veckor sedan kunde lilla H plötsligt läsa några ord med tre bokstäver!
Konsten att ljuda har hon kunnat länge men hon har inte fått ihop ord mer än på två bokstäver, plötsligt blev det tre bokstäver. Åh, så mallig och lycklig jag känner mig för detta!

Varför?

Ja, men... med storasyskonen har det varit så givet (eller i alla fall har jag tagit för givet) att de knäcker koden, lär sig ljuda och sedan lär sig läsa. Med lilla H är det annorlunda... bokstäver kan hon, ljuda kan hon, men när knäcker hon koden till själva läsningen...? Nej, jag vet att det inte är så viktigt när och jag vet att hon kommer att kunna läsa, så småningom....

Men just därför att jag vet detta har jag inga sådana förväntningar på henne - ännu.
Och just på grund av detta vägrar jag lägga ribban för lågt, vi lägger den hellre högt och ser om det funkar, funkar det inte, ja då sänker vi ribban lite...
Jag tror på det, att lägga ribban högt - oavsett extra kromosom eller inte!

Igår kväll hände ännu en sådan, i mina ögon, helt fantastisk "grej"!

Då lilla H badade frågade jag vad vi skulle läsa för godnattsaga - fast jag visste svaret!


- Bamse å pilalana...


Sist lilla H var sjuk fick hon en ny Bamsetidning av sin pappa och där finns en berättelse om "Bamse och de mystiska pilarna". Jättfin berättelse, verkligen, som Bamse alltid presenterar men det är så otroligt tröttsamt att läsa samma saga om och om igen, kväll efter kväll, vecka efter vecka... Så jag tog mig helt sonika friheten att föreslå att vi kanske eventuellt kunde läsa en annan saga - detta fast jag vet att det är som att beställa en konflikt!

Då säger ljuvliga lilla H:


- Ja, de göl vi mamma, vi läsel Glodan blil glad!!!!

- Jaaa, det gör vi Hedvig, vi läser Grodan blir glad, det var länge sedan!


Efter dusch och lite kvällsmat ber jag lilla H att gå och bädda upp sin säng och ta fram boken vi skall läsa. Hon hoppar glatt in i sitt rum och jag hör hon grejar och fixar - sedan blir det tyst! Mycket tyst!

Sedan hör jag snabba små fotsteg och en liten H som springer ut till mig i köket och ropar:


- Mamma!!!! Glodan hetel Max!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

- Heter Grodan Max?


- Jaaaa, den hetel Max, kolla!!!


Så sträcker hon fram den rosa boken "Grodan blir glad" och visar tydligt författarens namn - och jo, han heter Max!!! Aldrig att jag tänkt på det tidigare men visst heter han Max!

Jag får erkänna att jag blev stum!
Nu har Hedvig en bästa kompis sedan några månaders ålder som heter Max så kanske är det "bara" ordbilden Max hon läser - men jag vet inte... Jag har inte noterat att hon läst Max som ordbild innan så jag tror nog ändå att hon för sig själv suttit och ljudat och fått ihop bokstäverna till Max!

Mallig är jag...







groda

Mästarnas mästare...




... kan man tycka att vi ägnat oss åt under den soliga påskhelgen!

Mästarnas mästare i grenar såsom:

fiske i plaskpool
bad i plaskpool
dunka i plaskpool
(dunka är lilla H:s sammanslagning av orden dyka och sjunka)
glassätning
crocket
kubb
blåsa såpbubblor
jaga såpbubblor
hopp på studsmatta


Med andra ord har vi lekt otroligt mycket under påsken!
Mer aktiverad lek än annars så att säga. Det soliga, varma vädret har verkligen inbjudit till utelek - vilket jag tycker är väldigt mycket roligare än innelek. Jag är jättetrött på många innelekar om jag skall vara ärlig...

Lilla H har styrt och ställ, arrangerat och engagerat och både hon och jag har njutit av varenda sekund!
Många lediga dagar i rad har annars tenderat att urarta, att bli ledsamma istället för roliga, att bli till ett ok, en börda, istället för att bli just lediga...

De dagarna brukar kunna spegla olikheter och orättvisor på ett sätt som gör att det är lätt att hamna i en känslomässig svacka...

Men inte de fyra lediga dagarna i påsk!
De dagarna var fyllda av skratt, bus, sol, pussar, kramar, stoj, lek, kompromisser, gos, kärlek, värme - de var helt enkelt fyllda av det jag vill att våra dagar skall vara fyllda av...






     







    
 













sport





 

Kompisar är bra att ha...




... för liten och för stor!

I fredags åkte vi en tur till Tanumstrand för att hälsa på goda vänner som låg där med sin båt över påskhelgen.
Sist vi skulle hälsa på dem blev lilla H sjuk och vi fick ställa in resan, till allas vår besvikelse! Men nu så, nu skulle det bli av och lilla H räknade dagarna förra veckan och längtade efter fredagen och fina, fina Viktor!

Då vi kom på bryggan kom Viktor springande och vi fick stora kramen direkt!
Viktor skyndade sig att presentera Hedvig för den kompis han lekte med då vi kom, han presenterade Hedvig som sin "kjereste"...

Hedvig och Viktor lekte i båten, på bryggan, på restaurangen... de lekte och lekte och inget kan värma mitt hjärta mer! Ja, de var naturligtvis lite osams också men inte av några allvarliga anledningar och tårar och ilska försvann lika fort som de uppstod.

Hedvig fick köra gummibåten "fort, fort" och noterade inte ens att hon fick lite hjälp att styra av Viktors pappa!

Vid planerat restaurangbesök i Grebbestad senare under kvällen uppstod ett smärre - men ganska typiskt - "problem"; Lilla H ville prompt ha köttbullar, potatismos, sås och lingon medan Viktor prompt ville ha pizza...

Lät som en omöjlig kombination i våra ögon men vi letade och letade längs restaurangerna på bryggan och tro det eller ej men till slut hittade vi en som kunde erbjuda båda dessa rätter!

Total lycka hos två små barn - lyckliga barn ger lyckliga föräldrar...







        




          






kompis