Dagen då Hin Håle flög i lilla H:s mamma...




Alla barn verkar tycka om att se samma film om och om igen samt att höra samma saga kväll efter kväll!
Detta gäller givetvis också och kanske i än högre grad lilla H...

Hedvig trivs med livet om det mesta repeteras och repeteras samt om förändringar inte kommer alltför ofta och framförallt inte alltför plötsligt. I många år drogs vi med samma Pippi Långstrump film som sedan byttes till samma Emil i Lönneberga film! Vi försökte verkligen introducera någon av alla de andra Pippi- respektive Emil-filmerna men nej, det skulle vara just samma.

Där är vi inte längre tack och lov! Nu alternerar liten H friskt bland husets dvd- och gamla vhs-filmer, till hela familjens glädje. Med sagorna är dock inte variationen lika stor. Det finns variation, absolut, men inte särskilt stor sådan. I oktober/november förra året damp BR Leksakers katalog upp i brevlådan, sådär lagom för att alla barn skall hinna önska sig miljoner leksaker innan tomten kommer.

Vi läste katalogen på eftermiddagarna och som god natt saga, vi läser den ännu som god natt saga!!!

Jag gjorde en hemlig kupp i somras och tog helt sonika inte med den ut i båten i hopp om att den kanske skulle glömmas bort. I båten blev det istället en annan bok som jag läste om och om igen och som jag till slut tröttnade så pass på att jag vägrade ta den med hem då vi kom till hemmahamnen.

Väl hemma igen så var "Önskeboken" ifrån BR Leksaker det enda som önskades som god natt saga! Har ni försökt läsa en leksakskatalog som saga och dessutom snudd på varje kväll i ett helt år!? Det är inte att rekommendera, man blir så less, man blir så uttråkad, man känner att snart får jag ett bryt och kastar den himla katalogen. Det sista gör man naturligtvis inte, man tar inte ifrån sitt barn ett stort glädjeämne...

Det var då jag plötsligt kände att Hin Håle flög i mig och jag var ytterst medveten om varje drag i min nya kupp! Det var alldeles häromdagen!

Jag frågade helt enkelt lilla H om vi inte med leksakskatalogens hjälp skulle "skriva" en önskelista så att tomten vet vad liten H önskar sig...?

- Jaaa! Mamma det gör vi!!! fick jag till svar.

Med stor entusiasm satte vi oss vid köksbordet, jag hämtade papper, lim och sax och Hedvig undrade lite hur denna nya "lek" skulle gå till egentligen? Jag bläddrade upp sida 1 i leksakskatalogen och tro mig, sällan har jag varit så noga med att exakt varje sida skulle visas och gås igenom. Vid varje sak (och det är många) som Hedvig utbrast:

- Den jag önskal mig jag!!!

så fick hon saxen och klippte ivrigt ut bilden på vad hon nu önskade sig. Många bilder blev det...

Sedan klistrade vi upp dem på papper, skrev "Hedvigs önskelista" på och sedan laminerade jag dem. Då är det oåterkalleligt liksom! Det går inte att öppna laminerade papper och försöka stoppa tillbaka dem i katalogen, tvärkört faktiskt!

Hedvig är mycket nöjd med sin önskelista som består av många sidor och med lite fasa inväntade jag kvällen och dess önskemål om saga...

- Herre Gud! Vad har jag gjort mot mitt barn?! Hur skall det gå? Exakt hur stort trauma har mamman tillsammans med Hin Håle skapat?

När kvällen kom och Hedvig ville läsa "Önskeboken" så skojade jag lite nervöst om att nej men oj, den är ju full av hål, och den blir ju svår att läsa nu och dessutom finns ju inte dina favoritsaker kvar där nu... I mitt stilla sinne undrade jag om jag nu skulle "tvingas" att läsa de många sidorna önskelista vi precis satt samman men lugnade mig med att det i alla fall är bra många färre sidor än i katalogen och tänkte att det kan jag ju stå ut med...

Då säger lilla hjärtat rakt ut i luften:

- Ja just det! Va´ tokit! Då tal vi en annan bok mamma...

Så var det inte mer med det! Återigen kände jag mig paff! Var det så enkelt? Då hade jag ju kunnat gjort en önskelista i maj och fått lite längre respit!!!

Nu är det ju oktober och lite stressad känner jag mig när jag inser att det när som helst, villken dag som helst, kommer att dimpa ner en ny katalog från BR Leksaker...

Hin håle mamman är snart tillbaka på ruta 1 och Hedvig vann, igen...






Ålååål... mössa... och... "glöna clocs"...




Hösten är här! Med råge dessutom! Jag har inget emot hösten, tvärtom, jag njuter av mysfaktorn med tända ljus, att det är ok att lägga sig i soffan och titta på filmer - i pluralis - även om jag som vanligt tycker att sommaren varit för kort och absolut inte tillräckligt varm och solig.

Med hösten följer en del inventerande i barnens garderober; vad finns/vad finns inte, vad passar/vad passar inte o s v. Inventerande krävs förvisso i ens egen garderob också men just det inventerande känns mer som av konstant inventerande/konstant behov av nytt... (ask my husband...)

Hur som helst såg det ut som om Hedvigs vinteroverall skulle funka ett tredje (!!!) år - hon växer väldigt sakta min lilla H... Men så provade jag häromdagen, en gång till, sådär för säkerhets skull och med fleecetröja under och nja, det kanske hade gått men det såg inte helt bekvämt ut. Jag är ju inte den som är den utan tycker shopping är jättekul oavsett det är till barnen, mannen i mitt liv eller till mig själv så jag letade glatt i butiker och på nätet!

Fastnade för overallen ovan och jo, den föll liten H i smaken, även om hon klart påtalade att hon helst hade velat ha en med Spindelmannen på... Vintermössan till passade henne också och såväl dotter som mor var nöjda med inköpet.

Det var igår...

I morse utbröt en diskussion, ett meningsutbyte av det kraftigare slaget, här hemma!

När vi skulle klä på oss ytterkläderna ville lilla H prompt ha sin nya overall och nya mössa på sig. Vi diskuterade ivrigt och jag försökte, verkligen försökte, förklara att det blir för varmt. Det måste bli vinter och kanske lite is på vattenpölarna innan det är dags för overallen. Njaee, Hedvig höll inte med, sade att nej, det blir inte för varmt mamma och så höll vi på, sittandes på golvet i grovköket försökte vi övertyga varandra.

Jag hann precis tänka att Herre Gud, den här diskussionen fast omvänd har jag ju haft i flera veckor angående hennes älskade gröna Crocs! Jag har fått övertyga Hedvig varje morgon att Crocsen är för kalla nu när det är höst, de får vänta tills vi åker till Kanarieöarna etc etc. Precis när tanken och igenkännandet av diskussionen passerat mitt huvud säger liten H:

- Mamma! Ålååålen äl inte fö valm! Jag tal glöna Clocs till! Då blil det bla! Snälla...?

Så snopen jag blev! Vilken slutsats! Vilken final på vår diskussion! Den lilla älskade trollungen överträffar sig själv var och varannan dag!

Hur det slutade? Jag vann!!!

Det blev ingen overall, ingen vintermössa och inga gröna Crocs idag...


Historien om Emil-dockorna




Det hände sig en gång för flera år sedan att liten H fick en väldigt söt Emil-docka och en väldigt söt Ida-docka av sin mormor. Detta var under Hedvigs allra mest intensiva Emil-period!

Lilla Emil-dockan togs till Hedvigs hjärta direkt medan lilla Ida-dockan var och förblev ointressant...

Lilla Emil-dockan blev allt trasigare i takt med idogt tuggande av liten H och en dag bestämde sig Hedvigs mormor för att helt enkelt köpa en ny Emil-docka och en ny Ida-docka till Hedvig. Varför ny Ida-docka kan man undra då den som sagt förblev ointressant? Helt enkelt för att Emil-dockan endast går att köpa i ett paket där en Ida-docka ingår.

Liten H:s mamma trodde att då den nya Emil-dockan introducerades kunde kanske den gamla, söndertuggade varianten läggas åt sidan...? Men icke! Plötsligt uppstod ett roll-spel utan dess like då liten H lekte med två Emil-dockor!

Roll-spel är bra!

Roll-spel är pedagogiskt!

Visst måste då roll-spel vara alldeles ytterst fantastiskt för liten H som behöver visualisera för att lättare förstå?! Mamman kände sig ganska nöjd med en söndertuggad Emil-docka och en ny Emil-docka då hon såg vilken fantasi och vilken verklighetsförankring de gavs med hjälp av lilla H:s livliga fantasi.

Understrykas skall att Emil-dockorna endast används, tuggas på, leks med i samband med att liten H tittar på film. Vid sängdags finns helt andra attribut som måste vara med! Attribut så som en ljuvlig filt, en apa och en hund...

Tiden gick och de två Emil-dockorna såg snart lika eländiga ut båda två! Inte fick de behålla sina kläder på och deras respektive "mysse" blev till trådar som föll ut ur Hedvigs mun i samband med tandborstning. Mamman och pappan tyckte det var dags att införskaffa nya Emil-dockor, två denna gången...

Det resulterade i att de två slitna, söndertuggade Emil-dockorna tvättades och lades i linneskåpet. Det resulterade också i att två nya Ida-dockor lades till samlingen av orörda dockor...

I dag, drygt 1 1/2 år efter senaste införskaffandet, hände det sig att det med posten damp ner ytterligare två nya Emil- och Ida-dockor! Detta efter att de "förra" nu var totalt oigenkännliga och ganska äckliga faktiskt trots idogt lappande, lagande och tvättande.

Hedvig öppnade paketet, slet upp Emil-dockorna och utbrast:

- Åh!!! Nya Emil-dockor! Två!!!! Mmmm, jag älskar dom!!!


Stackars lilla Ida då...? Ja, de två blev snabbt förpassade till de andra orörda Ida-dockorna! Förra veckan gav Hedvig bort två av sina då fyra Ida-dockor - till mormors lilla valp!
 Och idag står vi här med fyra fina, orörda och totalt ointressanta Ida-dockor igen!

Det tog ungefär två minuter så hade de två nya Emil-dockorna blivit av med sina kläder! Nu återstår att se hur lång tid det tar innan vi åter börjar hitta blå "mysse-trådar" mellan Hedvigs tänder...