En deal är en deal är en deal är en ...




Sedan något halvår tillbaka ungefär går det (ibland) att göra överenskommelser med lilla H!
Det är en stor seger och det underlättar min vardag väldigt. Nu funkar det naturligtvis inte alltid men med tillräckligt lång förberedelse så ja, det känns som om det funkar mestadels i alla fall!

Första dealen jag gjorde där jag upplevde en seger var "dealen om gröten".
Hedvig har sedan har sedan hon var liten ätit mannagrynsgröt varje morgon, jag menar varje morgon! Bara med äpplemos på, inget annat är ok då får gröten vara... Länge, länge tyckte hon dessutom inte om mjukt bröd varför jag släpat med mig mannagryn och äpplemos vart vi än varit - ganska tröttsamt får jag säga. Ibland har jag släpat med mig mannagryn om vi skall sova borta men glömt äpplemoset och har då äpplemos inte funnits i huset där vi kamperar så har det varit kört.

Eftersom Hedvig heller inte förrän relativt nyligen uppskattat mjukt bröd har det varit knäckebröd som gällt, helst då hårt tunnbröd och i ärlighetens namn; hur mätt blir man på det och hur många av ens vänner har alltid hårt tunnbröd hemma...? Jo Cilla har, men inte de andra...

Det "värsta" med gröten har dock inte varit att den skall serveras varje morgon, det värsta har varit att Hedvig krävt att bli matad med denna gröt!!! Ingenting annat har vi fått mata henne med på många år, "kan hälv" låter det mest hela tiden - och det är bra! Men just gröten... så tröttsamt! Hon kan ju äta själv så varför varför skall jag hålla på att mata - bara jag dessutom...!? Vad då? tänker ni, det är väl bara att sluta mata? Men nej, så enkelt är det inte för då äter hon ingenting och med hungrig mage dalar humöret och konflikter hopar sig och man väljer ju sina konflikter kan jag upplysa om...

Hur som helst så pratade jag i början av sommaren och under hela sommaren med Hedvig om att i augusti då hon fyller sex år och blir stor tjej, ja då måste man äta gröten själv... I början var hon lite skeptisk och vidhöll att "nej, vill inte det" men vartefter sommaren gick så höll hon med om att jo, så får det bli fast inte förrän på 6-årsdagen...

Födelsedagen kom, gröten serverades med äpplemos, en stilla påminnelse om att äta även gröten själv kom över mina läppar och hon gjorde det!!!
En deal är en deal och den håller i sig!!!

Nästa stora deal gick av stapeln i lördags!
När liten H lägger sig på kvällen läser jag godnatt-saga och sedan ligger jag kvar - ihopvecklad i en liten juniorsäng!!! Så där kul och det har dessutom tenderat att ta tid vilket är oerhört frustrerande. Att komma ut från ett mörkt rum, lagom sömndrucken, stel i kroppen, för att ta sig an de stora barnens läxor, en kopp te tillsammans med dem dryftandes tonårsfunderingar och eventuellt klämma in ett träningspass innan jag själv skall lägga mig, det är ju inte optimalt på något vis. Kväll efter kväll efter kväll och jag är faktiskt innerligt less på detta...

Vi har pratat med Hedvig under en tid om att hon nog skall få en stor säng, en likadan som förebilden Clara har, men då får man (läs Hedvig) faktiskt lära sig att somna själv...

- Men saga då? har hon undrat.

- Självklart läser vi saga, ligger och myser och småpratar en stund men sedan går mamma ut ur ditt rum och fixar lite med tvätt och så och då ligger du kvar i sängen och kommer inte upp...

- Nä, jag stannal  jag...

- Mmm, du får bara komma upp om du måste gå på toaletten...

- Aaa...

Så i lördags åkte jag till Ikea med Hedvig och hon var laddad efter att få köpa denna nya stooooora säng. Vi köpte den och Hedvig och hennes pappa skruvade ihop den. Jag kände och märkte hur både hennes pappa och jag lite smånervöst påminde Hedvig i ett kör om att ja, nu måste du somna själv...

Så kom kvällen...

Jag läste saga, vi småpratade och vi myste, sedan släckte vi lampan och jag gick ut därifrån. Hedvig var inte ledsen, inte ett dugg faktiskt, och det underlättade naturligtvis det lite stressade modershjärtat.

Ungefär 30 sekunder efter att jag gått ut ur rummet blev det ett väldans tjatter där inne. Vi hörde hur hon pratade och pratade, gick upp en stund och sedan tillbaka till sängen osv. Efter någon halvtimme gick jag in för att kolla vad hon egentligen sysslade med. Ja, men där låg hon liksom, pytteliten i sin stooooora säng, raklång på rygg och babblade och pratade med alla sina leksaker om ditten och datten. Jag informerade henne om att det ju faktiskt är svårt att somna om man ligger och pratar, går upp och går i sitt rum etc. Jo, det höll hon ju med om...

Det blev några sådana svängar till och dessutom kom hon upp till oss sådär 5-6 gånger och hävdade att hon inte kunde sova... Söndagkvällen blev likadan... Många turer, något toalettbesök och ivrigt övertalande om att ligga still och tyst i sin säng och försöka somna... Eftersom hon inte var ett dugg ledsen tror jag att hon liksom fann det hela lite spännande! Stor tjej i stor säng somnar själv ungefär...

Måndagkvällen blev ungefär som lördag och söndag men på tisdagkvällen förändrades något; liten H kom bara upp en gång!!! Onsdagkvällen likadant, delseger kallar jag det!!!

Så igår! Igår kom Hedvig inte upp en enda gång!!!

- Go´natt mamma, älkal dej, puss puss...

Jag stängde dörren, gick ut i köket och gjorde te och laddade för att läsa en gedigen SO-uppgift som Ebba kämpat länge med. Sade till Ebba att vi väntar lite, tills Hedvig kommit upp en gång, sedan kan jag nog läsa och hjälpa i lugn och ro...

Liten H kom inte upp!!!

Inte en enda gång!!!

En deal är en deal är en deal och nu är det inte längre en delseger utan en totalseger!
Jag vet att man inte skall ropa hej innan man är över bäcken men oavsett hur kvällen ikväll blir kan jag i samtal med lilla H referera till kvällen igår, hur duktig hon var då och att det är så stora tjejer gör...

I morse berömde jag Hedvig för detta och hon sa:

- Ja, jag somna´ hälv mamma och jag tittade i nyckelhålet bala en gång...




1 Charlotte:

skriven

Vilken underbar seger och vilken ljuvlig liten H!!! Man blir rörd när du skriver..



Måste berätta, min farmor och farfar hade aldrig någon diskmaskin, att torka disken efter en måltid var alltid min farbrors "uppgift". Och många gånger försökte vi andra att låta honom slippa, för många gånger på kalas, julafton tex kunde klockan bli rätt mycket och man kunde tycka att han inte skulle behöva stå och torka disk så sent...tror du vi kunde ändra på det...NIX, då blev han sur som ättika. Idag är det ett minne som man minns med ett stort leende på läpparna. Tror min farmor många gånger kämpat med att försöka bryta vissa rutiner men inte alltid lyckats.

Lycka till i fortsättningen!!! kram

2 Ingela:

skriven

Liten blir stor.... <3

Kommentera här: