Kråkor, skator etc

En solig dag sitter jag med lilla H på en filt på gräsmattan. Vi pratar om ditten och datten och i bakhuvudet på mig finns, som alltid, tankar på repetition, kategorisering, grammatiskt korrekta meningar, tecken etc. Något som jag oftast inte tänker särskilt mycket utan i mig själv blivit otroligt övertydlig i samtal med Hedvig.

Plötsligt kommer en fågel flygande och vi pratar lite om den; att den är liten, att den är söt, att den är lite brun och lite grå. Vi pratar om att det finns stora fåglar och att det finns små fåglar. Jag frågar Hedvig om hon kan komma på någon stor fågel och ja, efter en del funderande kommer hon på att det finns kråkor och de är ju ganska stora. Mmm, jag håller med och upplyser om att det också finns skator och de är ju svarta och vita. Lilla H är helt med men kommer tillbaka till kråkorna igen då det plötsligt sitter en kråka på vårt tak. Jo, den är ju stor om man jämför med den lilla fågeln som fortfarande knallar omkring på vår gräsmatta.

- Men, tycker lilla H, Mamma Mu:s kråka är ju liten!?
- Njae, försöker jag, den är ju lika stor som den på taket...
- Näpp! säger Hedvig, Mamma Mu är stor men kråkan är liten!

Jag får erkänna att jag häpnade över hennes klokhet för så är det ju naturligtvis! I förhållande till Mamma Mu är ju kråkan liten, väldigt liten till och med. Klok är hon lilla H!!!

Jag spinner vidare med färger på fåglarna och Hedvig hänger på. Plötsligt ser hon lite lurig ut och säger:

- Mamma, man får akta sig för de bruna kråkorna! De är inte bra att ha!
- Men, säger jag och tänker stilla för mig själv "repetititon, repetition...", kråkorna är ju inte bruna! Vi sade ju precis att de är grå och svarta..
- Näpp! säger lilla H tvärsäkert, det finns bruna kråkor också, de är inte bra att ha...
- Vad menar du nu? frågar jag och undrar vad hon har i kikaren, hon ÄR ett busfrö...
- Snorkråkorna!!! utbrister Hedvig och skrattar så hon ramlar omkull på filten.
- De är inte bra att ha mamma, de måste man ta bort!!!

Jag kände hur skrattet bara bubblade upp i mig och tänkte, som så många gånger, att ingen, ingen skall komma och säga att man inte förstår bara för att man har en extra liten kromosom. Man förstår ändå, man förstår mycket, man kanske förstår lite mer långsamt och på sitt eget vis men oj vad man förstår! Kloka lilla Hedvig! <3

Kommentera här: