Nostalgi...





När jag var liten tyckte jag det var lite tröttsamt med alla människor som utbrast:

-Åhh!!! Vad stoooor du har blivit!!!

Lika tröttsamt, och kanske lite pinsamt, var det varje födelsedag när mamma uttryckte sin nostalgi genom att återigen berätta om dagen då jag föddes, hur fin jag var, hur glada alla var över att det var just jag som föddes etc etc... Ni känner igen det antar jag...?

MEN!! Så händer något när man själv får barn! Nostalgin, tårarna, klumpen i halsen och den ständiga oron infinner sig så fort man får sin underbara lilla bebis!!! Man tackar Gud för att man inte låtit mamma veta hur fånig man tyckte hon var för plötsligt förstår man henne mer än någonsin! Att få ett barn slår allt, precis allt! Barnen är det bästa, det finaste och det vackraste man har och nostalgin, ja den är inte ett dugg fånig utan helt naturlig!

Jag har tre barn och det finns inte en enda födelsdag som jag inte suttit i dagar innan och tittat på foton, glatts och känt mig nostalgisk så tårarna kommer! De är ju så fina och varje ålder har defintivt sin charm! Jag känner en hejdlös lust att berätta det för dem, att få dem att verkligen förstå vad jag menar, vad jag känner... Jag gör tappra försök varje år och jag känner liksom hur de sllingrar sig lite, tycker att jag är lite fånig och ja, säkert ganska pinsam!!!

Det gör inget! Inget alls faktiskt! Jag står för varenda känsla för jag vet att de den dag de själva blir föräldrar omedelbart kommer att förstå mig och då är jag inte så pinsam längre...

Hedvigs födelsedag närmar sig och jag har bläddrat igenom foton ifrån första dagen... Det var en tuff första tid med Hedvig! Jag tvivlade på att vi skulle få ha henne kvar med tanke på ♥-felet och på de två stora operationerna som krävdes av hennes lilla, mycket lilla, kropp. Bilderna nedan är från tiden innan operationerna, då jag tror att vi alla som står Hedvig nära tyngdes av nämnda ovisshet... Det är en period jag ännu inte bearbetat riktigt med mig själv därför skriver jag inte så mycket om den tiden ännu. Det kommer en dag när jag kan prata om den tiden också, men inte nu...

Jag väljer att bara vara lyckligt nostalgisk då jag tittar på bilderna...






     





   

 

     

 


6-årsdagen närmar sig...




                

Dagen D, det vill säga själva 6-årsdagen, närmar sig med stormsteg och önskelistan är diger OCH dyr i år!!!

Ja, det är några veckor kvar men lilla H har väntat sedan tomten gick ut ur dörren den 24 december 2009 så visst är det nära nu...

Hedvig har väldigt klart för sig hur hela dagen skall gå till, alltifrån hur vi skall komma in till henne på morgonen och sjunga för henne medan hon ligger i sängen och bara suger åt sig all uppmärksamhet till vilka gäster som skall komma, vad för mat det skall bjudas på, vilka ballonger som skall hänga på dörren och lite här och var inomhus samt naturligtvis vad för tårta hon skall få/bjuda på...

I år har turen kommit till Spiderman (Spindel-hannen) och lycklig skall han vara som skall få pryda Hedvigs tårta, det är en ära vill jag lova! Hans föregångare; Hedvig själv, Bamse, Pippi, Nicke Nyfiken och Karlsson på taket får nu alltså lämna plats för den heliga Spindel-hannen... 

Puh, jag blir helt svettig när jag tänker på vilket arrangemang jag har att leva upp till! Som tur är brukar det bli toppen oavsett vi missat någon detalj, även om det förmodligen påtalas av lilla fröken. På barnkalaset antar jag att det då skall vara tallrikar, muggar, servetter etc med den förärade Spiderman men vis av tidigare år har jag lärt mig att inte anta någonting med lilla H utan - för allas skull - helt enkelt fråga och låta henne tycka till och sedan försöka leva upp till hennes önskan i den mån det går.

Angående önskelistor så vet alla som har lite äldre barn att önskningarna blir dyrare och dyrare för varje år som går, och presenterna blir därmed färre och färre. Vad Hedvig inte är riktigt medveten om är nog just detta, att det blir färre presenter i takt med att de blir dyrare.

Efter att ha fått låna DS av både kompis Clara och kompis Victor i sommar står detta allra allra högst upp på önskelistan - och jag som trott att hon var alldeles för liten för att spela DS! Stupid me, igen liksom... Kruxet är att hon helst vill ha ett DS med "Spindel-hannen" på... vart hittar man ett sådant ;-). Nästa pryl på önskelistan är en egen kamera! Allt som oftast "lånar" hon min kamera och fotar hej vilt och på de allra märkligaste sakerna men hon har kul, jättekul, med kameran. Eftersom jag gör en i-dag-bok till Hedvig med foton varje dag är en kamera i och för sig en ypperlig present! Hon älskar sina i-dag-böcker och hon vill gärna vara med och klippa, klistra och skriva i den. Det är hela idén med boken, att hon skall vara delaktig och tja, en egen kamera kanske skulle göra henne än mer delaktig?

Utöver detta tillkommer på önskelistan naturligtvis en mängd leksaker i varierande prisklass och med varierande syfte så känner jag oss själva, syskon, släkt och vänner rätt så kommer det inte gå den minsta nöd på världens finaste 6-åring - i år heller...





Fotograf: Hedvig

                

               

Liten H har skadat tån!!! Ingen vet hur...

img_0469 (MMS)

Liten H har skadat tån!!! Ingen vet hur det gick till, plötsligt hördes ett ill-tjut; - Mamma!!!! Det kommer blod på lilla tån!!!! Förskräckelse i hennes röst, liten H är fruktansvärt rädd för blod och blir nästintill otröstlig oavsett smärtgrad. Jag kan ju inte säga att detta inte gjorde ont naturligtvis men av såret att döma samt av hur det skedde ( i alla fall upptäcktes) nämligen när Hedvig lugnt och stilla tittade på film, har jag svårt att tro att det gjorde så ont som det lät! Lilla H är dessutom en mycket smärt-tålig liten tjej... Nåväl, jag tröstade och fick till slut titta på lilla tån (som är lilltån) och jo, där fanns lite blod, med betoning på lite men ändock bloooood... Då kommer vi till nästa katastrof, nämligen plåster! Hedvig är livrädd för plåster också! Min teori är att plåster för henne (och oss andra med för den delen) är synonymt med blod och eftersom blod skrämmer så skrämmer även plåster...? Jag har köpt massvis med plåster; vanliga, blommiga, med Hello Kitty, med Spiderman med ja, you name it men dessa kommer inte ens i närheten av liten H!!! - Åh, vad fint! säger hon beundrande när hon ser dem men på frågan om vi kan sätta på ett plåster på Hedvig blir svaret ett snabbt och bestämt NEJ TACK! Hur löste vi då detta problem med skräckslagen Hedvig? Vi gjorde som så många gånger tidigare: vi satte på en strumpa, då ser Hedvig inte blodet mer och friden infinner sig! Detta var igår kväll, strumpan var på i natt och den är på idag... Frågade om hon inte kunde tänka sig att ta på en strumpa till idag, på andra foten...? Men nej, det kunde hon inte tänka sig alls, hon är så nöjd med en strumpa på och vi andra är också nöjda då. Nästa katastrof kommer antagligen ikväll då det är dags för duschen, då måste vi ju ta av strumpan....  ♥